kit in sitt svärd och i stället gripet till en pik, Sä spelsarjag honom som en lärka?. Ögonblickets ställning var ytterst farlig; men den skulle icke blifva dödsbringande för sir Allan, utan för den, som hotade honom. En blixt i luften, och lansskastet var sönderhuggit i tvenne stycken! En andra blixt, och armen, som höll lansen, låg, skild från kroppen, på jorden! Ett fruktansvärdt skri genomskakade luften, och den tr räfsade störtade ned från klippan. Genast sprungo de ösrige efter och voro i elt nu försvunna i mörkrel. Ållan svängde sitt svärd ånyo och var i begrepp att skynda efter dem; då kände han, huru den, som hittils manligt stridt jemte honom med elt stönande af smärta länsgsamt gled ned, utan tvisvel derföre att det icke var honom möjligt alt hålla sig på sötterna. Strax vände han sig om och satta sig ned jemte den andre. j Ni är sårad?t frågade han. Fort låt se! sEn af mördarne har genomstött min arm, svarade den andre, Smen jag tänker, att det icke är af någon betydelse, ehuruväl blodförlusten något försvagat mig. Här är stället, och om det lyckades er att rtktigt fast ombinda en näsduk, så torde kanske blödandet upphöra. Dock, huru skall jag kunna anmoda er att längre dröja här hos en främmande ... . eeTyst! genmälde Allan. Tala icke Sar Vi äro förbundna i samma sak och dessutom, ehuruväl jag icke känner edert namn, så är ni dock icke helt och hi jet obekant för mig. Ni var i dag vid middagstiden i en engelsk officers förklädnad i lady Nessbys boning, en nära slägtinge till mg och . . . och tillade han estor ett uppehåll, utan tvilvel kom ni icke för lady Nessbys skull, utan för hennes niece, för för Alices skull, som ni lärde känna i Frankrike. Här stadnade han, ty en ganska egen känsla, som han ännu icke försport, liksom snörde hans bröst tillsammans. Med en i sanning utomordentlig spänning lyssnade han till den såradess var, som om lif och död för honom hängde derpa; men