Lady Nesshy. Berättelse från upproret i Skottland 1743. (Foris. fr. n:o 91.) lion vände straxt tillbaka i sällskapsrummen, och hennes min var åter si kall och slrång som förut. Men det är vår pligt all följa den unge Allan Glencairn, hvilken, som vi veta, var i begrepp att företaga en mer än sarlig färd. Staden Edinburg är på båda sidor omgisven af ganska höga berg, och på det ena af dessa berg hopar sig en sådan massa af klippor, att det är svårt att bestiga. Dess topp krones bohstasfligen af ett väldiot klippbloch: hvilket nästan har form af ett kolossalt thronsäte, hvarför det också erhallit namn al kung Arthurs thron. Här uppe skulle nu Ållan Glencairn möta den hemlighetsfulle fremlingen, åt hvilken han skulle öfverlemna Jakobitspartiet i Edinburg svarskrifvelse till hertigen af Rothsay. Nalten var ytterst mörk, ty månen och stjernorna hade dolt sig bakom en dyster molnvägg. Äfven hade vägen sina icke ringa svårigheter, och redan hade mången, som i mörker passerade denna klipplabyrint, med knapp nöd undvått ett olyckligt nedstörtande, eller till och med döden. Dessutom påstods det icke stå rätt till deruppe, och man trodde sig der hafva hört ganska sällsamma l ud och sett besynnerliga, spöklika gestalter, hvilka omöjligt kunde tillhöra denna voarlden. Sålunda skulle många, äfven af de mest behjertade bland Edinburgs innevånare på det bestämdaste hafva väsrat alt vid midnaltstid och allena bestiga kung-Arthursklippan, man måtte hafva budit dem hvad som helst. Allan (ilencairn deremot skred nan att belänha sig framåt, ty hans hjerta kände ingen fruktan, och om han också kanske enligt den tidens anda ic