Det kejserliga hofwet i Frankrike bar nu föres tagit sin fivttning fill Compi gne och wäntar der besök af tet portnaisiska kongl. paret. Äfwen i år utfärdas inbjudningar till en mängd personer ur Parisersocicteten. Dessa bjudningar betraktas som ett slaas lotteri och indelas i serier, för detta Året tre. Till den första serien hör den nu merte ligen sörlofwade prinsessan Anna Murat, hwillken man under flera år haft brårt med att milja gifta bort, en gåna, som man torde erinra fig, med hertigen af Dalarne. Dupin, hwars död wi i förra numret omnämnde, hade uppnått en ålder af nära 83 år. Han war förd den 1:ste Februari 1783 och spelade ou fram stående rol redan under det förfta kejsardömet, då ban 1814 war metlem af den lagstiftande korpsen. Under restanrationen slöt han sig till den liberala oppositionen, och under denna period uppträdde han som defensor för fina politiska wänner i en hel serie processer, setan han först grundlagt sitt rykte som addokat genom sitt förswar för Rey. Dupin hare stor andel i Julirevolutionen och stod högt i gunft hos Ludvig Filip, oaktadt konungen wid futet of sin regering ringaktatde hans råd. Han war unter Juliregeringen fiera gånger president i deputerade kammaren och intog äfwen under republiken pre fiviet i ven lagstiftande församlingen, tills ten i December 18531 sprängres genom statskuppen. Han bröt med fejfarvömet med anledning af de dekreter, enligt hwilka te orleanska gorsen konfiskerades, och nedlade sitt embete fom generalprokurator wid fisfationsrätten men försonades åter, tog tillbaka sitt embete och utnämntes till senator. Mycket hårda omdömen fällas öfwer Dupin, liksom hade han hela sitt lif igenom endast låtit fig ledas of de mest egodistiska bewekeljegrunder, men dessa omdömen äro icke rättwisa. Han war alltid en warm patriot, en män af friheten och en motständare till prelaternas försöt att tilljfonfa fig sitt fortna inflytande i staten. J detta sednare hänsseende bade han flera gånger ådragit fig uppmärtsamhet i den franska fe naten. Men han war en hatare af alla tomma, onyttiga demonstrationer, och blef ofta beskyld för att swika en förlovad sat emedan han ansåg tystnad och passivitet wara det fom mest anstod. Att ban lätit leda fig äfwen af hänsyn till fina egna intressen, är nog möjligt, men tet är obilligt att säna att han fegt och samwetslöst wände tappan efter winden. Dupin war under alla omftänvigheter en högt begåfwas, otröttlig och arbetsam man, som både såsom författare, arvokat och deputerad bar haft stort inflytande på utwecklingen i Nrantrike, och hans namn skall oåtffiljeligt wara fästadt wid tidrymten 1314—1851. änskönt han wid fu tet af sitt lif hare förlorat tet mesta af fin por puhritet, stod det tock ännu ständigt i hans matt att rycka sina landsmän med fig, i det han i en sällsynt grad war utrustad med wetande och hus mor. Ett infall of Dupin bragte ofta den uppe strufware affektationen till tystnad, och när rebatten börjate att förlora fig i fäbblevier om påswens ffägg, tunde ingen bättre än han göra slut härpå genom en fort, träffande anmärkning. En liten skrift, som är riktad emot de fransta damernas praktsjuka och för någon tid sedan utkom, wittnar om att den gamle mannen hade bewarat en fälls synt själsfriskhet och liflighet. Dupin dog mer stort lugn oaktart han ej gjorre sig illusioner om sitt tillståud och behöll merwetandet ända till slutet. Köln. 3eit:s7 Wienerkorrespondent yttrar sig i söljande positiva ordalag om lösningen af en fine tig fråga: MNi fan taga för afgjortt, att VDsterrike aldrig någonfin ffall inlåta fig i handel med Preusjen om medbejfittninasrätten till hertigdömena. Jag anser mig wara särdeles wäl underrättad, då jag tillänger, att de mest bindande förklaringar i detta afscende på förtrolig wäg redan blifwit gjorda hos wissa utläntska hof, och att grefwe Bismarcks politik, hwilka språng den än fan wara i ständ till, ale drig skall lpckas göra Wienertabinettet wacklande i sitt en gång fattade leslut. Wisserligen äro för närwarande inga tecken förbanden, att detta tintes sätt hos regeringen här skulle medföra någon rubbning i förhållandet emellan te båra tyska frormags terna, men man fan antaga att regeringen ide ens stulle rygga tilltafa för en brytning i händelse ingen annan utmäa skulle finnas att göra fig tillgodo medbefittningsrvätten. Wöln. Acit. tillägger lakonistt: — åsigter ändra fig understundom! Det österrifiska lånet har fortfarande mörka utsigter. Baron James Rothschild wisar sig i högsta grad ogin och krånglig och will för egen rälnina endast öfwertaga en löjligt liten summa. Mvesje i Wien will weta, att defen för ret Rothjchiltsta huset forrrar såsom wiltor för sitt deltagande i lånet en så jättelit premie, att den erinrar om hans anherres Jatobs affär med fin broder Esan. Han begär nemligen ingenting mindre än en ytterligare befrielse från statter på en tid aj 10 år för den af Rethsditwarne dirigerade fyrbanan. Detta of fer were ja solossalt, att statens financiella frame tid derigenom skulle blifwa ohielpligt fompromettevar. Näsia långifware skulle fordra saltmonopolet