Helsingborgs-Posten – 17 november 1865, sida 3

tenen fick då brådtom att rådfråga sina handböcker i folträtten, men jörgäfwes — i hela historien finnes ide något motjwarande fall. Slutligen grep, han sig an, desarmerade sitt skepp, inställde kryssningen och sökte den atlantiska oceanen för att i någon curopeist hamn erhålla bestämda under rättelser om sakernas läge, och få tom ban till Viverpool och wisste ide bättre råd än att öjwerlemna fartyg och allt åt drottning Victoria, uf werlåtande åt hennes wishet hwad hon wille göra dermed. Ett par ragar efter Shenandoahs ankomst, under hwilta skeppet bewakares af fregatten Donegal, infann fig ombord en enaelsk officer, Shenandoahs manstap ropares upp och hwarje jerz sliit man tillfrägades om fin nationalitet. Churu sleppet, fom betant, utrustares i England och on mängd engelska undersater notoriskt befunno fig bland besättningen, hwilken för öfrigt war mycket blandad, jwarade alla, en tel med stark stottsk brytning, utwisande att de högst sannolikt lärt sitt modersmål wid Elyde och icke wir Miississippi, art de woro borgare frön Amerikas sysstater, och rerpå lät man dem gå fin wäg, lastate med tung padning, som häntydte på, att krysstaget warit lönande. Denna procecur är föremal för mycken särwänina. En torrespondent från London firifwer sålunda den 10:de ovember: Det är swårt — att genast fälla ett omsöme öfwer Jussells förs farande, fy med någr afscenre fäst på det spända förhallandet emellan Engtand och Amerita synes det rent af obegripligt. Hwad fan hafwa förmått bhonom att frigifwa taptenen på dennes blotta före sätringar, rå vet dock war att förmoda, att sårant stulle wäcka stark förbittring i Amerika och fans hända föranlåta regeringen i Washington till odehagliga föreställningar? Om han war förwissasr om taptenens oskuld, hwarföre Lit han ide tantenen förnya sin utsago inför domstol, för att sålunda ega något att åberopa sig på inför Ameris kanarne? Och hwartill tjenade wil de till matros serna ställda frågorna rörande deras nationalitet, en frace från början till slut, då hela werlden wet att bland besättningen befunno sig flera britiska untersåter? Allt detta were begripligt, om vet för England fom derpå an att tillfoga amerikanarne nägon förolämpning eller att reta dem. Men då retta altrig fan wara, altrig warit och aldrig skall blifva Russells afsigt, så ligger det i hang förs faringssätt så mycket gåtfullt, att det är råtligast att afwakta, om ide nästa Liverpolspost eller nå got af re ministeriella bladen bär någon slags upps lysning i sitt sköte. Att gifwa amerikanarne ny anledning tid förbittring, är så mycket mer betlags ligt, jom förhällandet emellan re båda regeringarne på sista tiden äter börjat blifwa något bättre och den retliga stämningen hos det amerikanska folket i betydlig mon lagt fig. Myckeln till gåtan lige ger sätert närmare an torrespondenten tyckes tro. Nussell är rädd för att genom något oförsigtigt sieg redan i början af fir bana fom premierminister fatta sin popularitet på spel. J intet fall äro engelsmännen ömtåligare än när det gäller afylrätten; gästfriheten för politista flyttingar är dem helig, och tessutom sinnas ännu många fyms patier qwar för de lonfedererade. Från Lonton skrifwes under den 8:de till Nordd. Allg. Hett: Det engelska amiralitetet har i dessa dagar på wåra privata skeppswarf beställt en hel sflottilj af präktiga transportstepp af jern, af hwilka hwartdera är bestämdt att kunna taga 1250 man ombord med all deras utrustning; de skola blifwa mera snabegående dn wåra stora transatlantiska ångfartyg och inrättas så, att de kunna taga tillräckligt kol ombord för att kunna segla i tre weckor å rad för full ånga. Regeringen anför ve regelmässiga trupprörelserna mellan moderlans ret och kolonierna fom anletning till dessa fars tygs byggande: men tå wi redan ega en trands porfflottili, måste tillöfningen säkert wäsendtligen jörtlaras af regeringens önskan, att hastigt och på en gång tunna sanda större truppmassor öfwer hafwet. Det är längt ifrån att publikum ogillar en dylik försigtighet; Det är alltid godt att wara vuftad. Derefter meddelar korrespondenten, att engelsmännens unppmärtsamhet dock för närwarande är mera wänd åt Konstantinopel och Jndien än på vv .1 1 -. . T 1 1 1 1 1 1 TT 1