Dumheter, Rawlins. genmälde Alick, om jag ville det, skulle jag uppskicka en piket soldater och sjelf sätta mig i spetsen för dem. Saken måste afgöras i hemlighet och ingen så veta, hvem som begått gerningen. Föröfrigt säger jag icke att de partout skall bringa de båda männerna om lifvet; låt dem gerna lefva, cm jag blott erhålier papperen! zHm, menade Rawlins med en betänksam skakning på hufvudet. I hemlighet? Man får således icke begagna skjuivapen, det kan göra för mycket larm?i i Du uppfattar saken ganska riktigl, genmälde Alick med stor kallblodighet. i Då, fortsatte Rawlins lika kallt, i det han åter salte sig ned på stolen, fruktar jag, skola de femtio guinnerna icke räcka till. 5Och hvarför icke du penninglystne skurk? ropade Alick Campbell. sEmedan jag, då jag icke får skjuta, behöfver åtminstone fem medhjelpare, återtog Rawlins. för alt med säkerhet blifva herre öfver de båda männen på klippthronen. Betänk, de hafva fördelen af terrängen för sig. sOch hvem vill du taga med? frågade Alick hastigt. Naturligtvis de tillförlitligaste af mitt folk, svarade Rawlins. Miko, Blackburn, Billy, Frod och Doreochack. De slamra så litet som en tillsluten dörr, men man måste dock veta att tillsluta munnen på dem. Hur mycket vill du då hafva med allt? kTio Guineer för hvar och en af mina gossar och femtio för mig; gör hundra tillsammans. 4Afgjordt! ropade Alick Campbell. ÅMen skynda dig nu att föra tillsammans ditt folk, ty, vid himlen, det är ingen tid alt förlora. Jag sjelf skall vänta dig här. Tjenaren i lady Nessbys livre, hvilken så envist rsöljt sir Alick, hade ända till detta ögonblick på det ifrigaste lyssnat utanför vid dörren, och blott föga af det, som talades derinne hade undgått honom. Men nu hade han hört nog, och dermed sprang han, allt hvad hans fötter kunde bära honom, till