Helsingborgs-Posten – 17 november 1865, sida 3

Amerika. Att under alla omständigheter nägonting måste wara på färde i Orienten, sluter man deraf att den turkista regeringen, fom redan låtit bygga flera pantsarskepp i England, nu beställt en ny pantsarfregatt af samma flag fom Herfules mer jernplätar af 8 till 9 tums tjocklek, 33 fanoner af fwårajte taliber och 1500 hästars kraft. Amiralitetet har befallt sin öfweringeniör att förjc Turkiet med teckningar, planer m. m., och göra det befant med ven fernafte tidens förbättringar. Dos de lokala autoriteterna i Indien, beter ret mivare i ten anförda forrefponvanfen, råder stor oro öfwer Rysslands ständiga framryckande i Centralasien; dock är man i England mindre bekym rar i tetta afseende och är ide böjd att hjelpa de injödde furstarne emot Ryssland. Från Paris strifwes under den 11:te November: 3 går hölls stort minifterråd, som äfwen bewistades af vet hemliga råtets medlemmar. Fond wann derwid en fullständig seger; alla af honom föreslagna reformer och besparingar antogos i famtliga ministerierna. Till och med frrigsministern, Randon, hade betwungit sin motwilja och gick in på allt hwad Fould forrrade. Xorrespondenten tillägger, att Persigny uppträrdde lifligt emot den nu herrskande fredliga stämningen och den så mes derna afwattande polititen. Då några medlemmar of ven hemliga fonseljen gjorde min af att understötja honom, uppträdde kejsaren sjelf med en allwarsam weterläggning af Persignys resonnement. hwiltet han betecknade säsom otidsenligt. Persignys pelitik torde få swårt att hemta sig efter detta nya slag. 18:de bandet af Napoleou l:s korrespondans Har nyligen uttommit. Det går från Ottober 1808 till Maj 1809 och wisar den ritterande tejsaren än i Madrid än i Wien. Detta war kejsardömets mest glänsande period, ehuru redan då de spanska angelägenheterna kastade fina dyjtra skuggor pa lIyckans fält. Midt ibland slagtningarne, än i Spanien än i Tyskland, håller Rapoleon alla affärer i fin jernhand och skrifwer till fina marskalkar och ministrar dessa bref, hwilkas antal redan i och för fig gränsar till vet underbara. Han Iles rer alla förhållanden, ware fig inom det borgerliga, det militära, det litterära eller kyrtliga lifwet. Det är ide utan intresse att uppdraga paralleler emellan de båda fejfardvömena och iakttaga, huru traditionerna fortplantat fig, t. er. i fråga om behandlingen af pressen. Systemet är i detta full ungefär detsamma nu fom under det första kejsardömet, ehuru man naturligtvis ide fan uppe träda fullt få hänsynslöst nu fom då. Då måjte man berömma allt, nu är man ide tvungen att bon grå mal grå uppstämma lofsånger, man till och med får och bör tadla, envaft man ide få ger något obehagligt åt regeringen. Det språk man för mot den inspirerade pressen är dock än i dag tetsamma fom under tet första kejsardömet, och 18:de bandet af Napoleon I:s korrespondans innehåller i detta afseende en skrifwelse, fom, hwad principerna beträffar, godt och wäl kunnat leda sitt ursprung från Napoleon Ill:s kabinett. Den Iyver så: Wi lefwa i året 1809. Jag tänker vet fan wara af nytta att låta affatta några goda artiflar, jemförande de olyckor, fom 1709 hemsökte Frankrife, med det lyckliga tillståndet under tejjare dömet 1809. Man måste taga frågan ur fyns punkten af det inre wälstådet, den yttre äran och finansläget. Ni har folk, som äro ssickliga att öfwer detta wigtiga ämne strifwa fem till fer goda artiklar, hwilka skulle funna gifwa en god rigtning åt den offentliga meningen. Lurwia XIV fit bygga Versailles och jagtslott. J wåra ragar har man sysselsatt fig med förbättringen af Paris, med dess wattenledningar, dess palatser, torg, dess segertempel och dess börs. Allt måste skapas; allt har blifwit skapadt. Man kan utgå derifrån, för att tala om den fullkomlighet, hwilken wära institutioner nått, deras enkelhet och den lyckliga gången af idcerna 1509. 1709 upphäfde man det nantesiska ediktet, man förföljde protestanterna; marskalken af Villars förstörte i grund fin talang i Sevennerna; pater Lachaise tyranniferare ten gamle konungens fame wete. 1809 reste man åter upp altarne; religio