Epistlar frän hufwudstaden. (Från red:s korrespondent.) III. Den 13 November. DÅ jag för några dagar feran träffade en mede lem af borgareständet, frågade han mig, som han förmodade wara bördig från det landet Ståne, om jag hade reda på, hwarföre det dröjde få länge med ankomsten af den wäntade deputationen från Helsingborg. Man hade wisserligen, jade han, inom ståndet haft mycket roligt af ven trefliga adresfen, hwarmed Helsingborgs handtwerksklubb upp: waktat Rikets tredje stånd, men större nöje wäntade man fig utaf den personliga bekantskapen med dessa illustra kosmopoliter, Mwilta med så lifligt intresse följa allt, både stort och smått, som tilldrager fig under solen. Som man dot förmodade, att de stränga herrarna skulle komma med förebråelse på läpparne och näpstens gissel i sina händer, hade man gjort sig beredd att med ett feftligt emottagande afwäpna wreden och genom lustbarheter aj alla flag afleda te hotande åskmolnen. SÅ, till exempel, hade man widtalat Stongl. Theatervivettionen om en festrepresentation på Stora Theatern, hwarwid den politiske Stundeftöber af Holderg stulle uppföras samt Herr Swante Hedin vettamera Vitalis poem ÅJerunsalems Skomakare, hvar: jemte en nattlig festbal skulle arrangeras på Miojez bade. Finge deputationen nu till på köpet deltaga i ett festtåg genom hufmurftadens gator, och blef: wo handtwerkoklubbens samtlige medlemwar inwalde till herersledamöter af ordenssällskapet Tratten, få, menade riksdagsmannen, skulle tluoben nog förs mäs till öfwerseende med Ritsens Ständers Åtgöranden samt ide widare utgjuta fin wredes skälar öfwer det stackars borgareständet. Jag lugnade hos nom med, att jag ide hört talas om någon deputas tion från det hållet samt att ren, såwira borgare ståndet ej ytterligare försyndade fig, troligen ute blefwe, fynnerligen fom opinionsyttringsepiremien nu, sedan ret blifwit kallare i luften, hölle på att lägga fig. Dessnutom lofwade jag att, om jag finge Höra något, derom gifva en wint i förwäg, på ret ej borgareståndet, när stunren kommer, må stå fom de fåwitska jungfrurna. På Riddarhuset har levererats en liten sjöbatalj. Kapten Brakel anföll med liflig eld, i spetsen för wår stora flotta, sjöministern och hans ftirgåresartilleri, men denne förswarade sig tappert, vidder ligt fefunterad af fin experitionschef, hr Aer sparre. Den tappre kaptenen erhöll några dagar efter sitt anfall undsättning af en gammal och en ung sjöhjelte och sjöministern fick en bundssörwandt uti en landshöfding. Striden fördes åter å ömse sicor med tapperhet, oh Niksens Stänter få af göra, hwem som skall stryka flagg. J Prefteitåndet har Doktor Rundgren med gammalprelatensisk oförsträckthet gifwit regeringen en liten lera, säåwäl i grundlagstolkning, fom allmän grammatik, men sjelf fått afhöra en föreläsning af ecklesiastikministern, som förklarade, att hr Doktorn ådagalagt föga insigt i statsregleringens natur och wäsende. Doktorn syntes något slagen oh uppmanades tillochmed af en ståndsbroder att återtaga fin motion, men det hjelpte ej, motionen mwandradej åstad till statsutskottet. Ståndens plena ha Hittills bufwudsakligen upptagits utaf uppläsning af motioner, af hwilka högst få åtföljts af någon lifligare diskus sion, hwilket dock war fallet med den af Johannes Andersfon från Jönköpings län sistlidne lördag Åter