Helsingborgs-Posten – 14 november 1865, sida 4

Hwarjehanda. Victor Hugo oc Ludwig Philiy. På tal om Victor Hugos nya ditter anför en korrespondent till en engelsk tidning följande drag ur skaldens lif. Unter Ludwig Philips regering blef ren fås som Robespierres lärjunge bekante repudtlifanen Barbes vömd till döden. Aftonen före ren till afrättningen bestämda dagen begaf fig Barbes fyr ster till Victor Hugo och bönföll hos honom om att hos konungen utbedja fig hennes brors benårdning. Han försöfte det, men förgäfwes. Hofwet bare mid tenna tid sorg i anledning af ven afgue dade prinsessan Maries af Wirtemterg död, och Grefwen af Paris hade nyligen blifwit förd. Vie tor Hugo wände tillbaka till tet kungliga palatset. Det war mirnatt och konungen hade redan begifwit sig till hwila. Skalden skref nu på ett parpersblad följande strof och lade ten på ett bord mirtemot törren till det kungliga sofgemaket: Par votre ange envolge ainsi qutiune colombe, Par ce royal ensant, donx et freie rosean! Gråce encore une sois — gräce au nom de la tombe, Gräce au nom du berecau! Ludwig Philip läste wid uppwaknandet dessa der, och Barbes war räddad. En lappflicka på rejcäfwentyr. J en af de norilänt sia städerna hare en ung lappflicka fött och erhällit tjeust. Hon triftes dock ide och önskade bara att komma ut i stora werlden — och Stod holm war målet för hennes förhoppningar, ifynnerhet fom hon här hare en ung wäninna från hemorten, gift och som hen trode särteles lockligt. För att nå sitt mål tlädde hon sig en morgon i sin nyaste pittoreska lappdrägt och begaf sig ned till en wid hamnen liggande ångbåt, som jamma vag skulle afgå till Stockholm, och frågare om hon kunte få följa med, men hon hare inga penningar hwarken till biljett efter lefnarskostnarer ombord. Hon fick i alla afscenden fri resa. Resan gick lyckligt; ankommen dit följte en af fesiunninen henne wälwilligt för att uppsöka hennes wäninna — men o we! tenna hade låtit enlevera sig och rest med en äfwentyrare till Amerika. Wäninnans man, som sannolikt hade förlorat all jmat på lapp: skönheter, tog kallt emot den stackars lappskan, men ett i samma hus boende äldre fruntimmer tog hand om henne. Hennes högsta önskan bestod uti att så bese ilotz tet och att jå tala wid alla de funglig a personerna. Men terifrån afstyrktes hon af fin omgifning, få som otänkbart att funna lyckas. Äfwen war wii dret regnigt och serdeles obehagligt under hennes korta wistante här. Hon tog derpå sitt parti och gick ombord på samma ångbåt som hon hitkommit med, och reste hem med oförrättadt ärende, under förtlarande att vet ide war roligare här än i Yapps marten. Hon war 19 år gammal med en mälbildad figur och ett stälmskt behagligt ansigte.