Danmark. Sedan wårt förra nummer ugafs, har den dans ffa minifteren under grefwe Srijse SU fenborgg pres sidium kommit till tånd. Keuseljpresidenten har sjelf tillåwirare öfwertnmit utrifesportföljen. Han skileras temligen enstämmigt som en jemn och mils menande medelmåtta, som wäl ar banff till sina täntesätt men dock ide national. Skandinav är ban ide; då Carl NV i Juli 1863 inbjöd de dans ffa länsgrefwarne och baronerna till Ulritsdal, mar han den ende fom ide antog biudningen. Han bar mycket obetydligt deltagit i det parlameutariska life wet; emot fin böjelse, hwilken egentligen är rigtad på ekonomi och landthushållning, och endast emedan han anfåg fig förbunden dertill af fin seciala frällning fom Danmarks störste godsegare, emottog han 1858 ett wal till medlem af ritsrådet af en mwalkrets i Jutland, men endast i en och annan efono misk fråga har han i egenskap af folkrepresentant yttrat sig. Först genom ven höst försiggångna alliansen emellan de stora och små bönrerna har han kommit att spela en politisk vol, men från det ögonblick då han på de små böndernas bankett höjde glaset för I. A. Hansen och lofwade att sjelf med hela sitt hus tjena Danmark, war det klart för alla, hwarthän hans håg stod. De twenne i i polis tiskt afseende mest framstående ministrarne äro ins rikesministern Ejtrup och finansministern Somesbech, af hwilka den förre anses hafwa en natios nalliberal färgstrykning och den fednare en gång tillhört bondewännernas parti fast han för Kingesedan blifwit utstruken från de rättrognes lista: båda äro framstående parlamentariska talanger och stola derföre blifwa ministärens spräkrör i fame rarne. Kultusministern kammarherre NRofenörns Teilmann är en ide mycket framstående man, fom har mera fin ritedom än fina talanger att tada för fin ställning. Den adminiftrativa fadvugtigz beten inom miniskåren representeras af juftitiminiz stern Lenning, krigsministern Neergaard och marins ministern Grove. Man har spått denna ministår en kort waraktighet. Den kom till roders genom alliansen emellan de aristokratiska godsegarne och bondewännerna, men då det gällde behöllo de förra allt för fig fjelfwa och lemnade ingenting åt de små. Det räder sålunda en start jäsning bland bondewännerna, emedan de swikits i sin förhoppning att fe J. A. Hansen som inrikesminister i regeringen. Redan wid omröstningen i riksrådets folketing i tisdags öfwer det gemensamma utskottets grundlagsförslag skilide fis flera af de mest rens håriga bondewännerna från sjelfwe fin herre och mästare och röstade emot förslaget. Hotelsen om att omintetgöra förflaget wid ritscagen hafwa icke felats, ehurn det är att förmoda, att de små bönderna, när den första stormen är öfwer, skola taga fitt förnuft till fånga. I thorsdags upplöstes riksråtets session med ett kungligt budskap, sedan båda tingen i tisdags mer stor majoritet antagit det gemensamma utskottets grundlagsförslag. J tisdags nedlade biskop Monrad sitt mandat fom folketingsman för riksrådet och rilsdagen. Ännu samma afton reste han till London, fwaris mat han endast återwänder för att hemta fin amilj. 2