ärdseln, som dels redan wunnits, dels i närmaste ramtiden stola komma till ständ, måste i hög arad äidraga till mellanrikshandelns utweckling. Men handelsförbindelsen och omsåttningen mellan de förs nade rifenag unverfåter och te teraf härflytande privaträttsliga förhållanden funna erhålla nödwins dig trygghet och fasthet först då på lagstiftningens wäg anstalter widtagits att lemna rättshjelp äfwen wid de tillfällen, tå hwarje särstilet lands egna rättsinstitutioner äro otillräckliga att genomdrifwa den cidila rättens traf. Genom den mellan Swerige och Danmark afslutna fouventiou af den 25 April 1861 samt den swensla och dansla lagen af ren 15 Juni och 18 Febr. s. å. är ett erempel gifwet derpå, huru sådan rättshjelp ändamålsenliat fan ordnas. Det härigenom mellan Swerige och Tanmark upprättade rättstillständ hwilar i sin princip på samma grundwal fom den för ftovs thinget 1857 framlagda f. propositionen, men har lyckligen undgått de swårigbeter, på hwilka denna strancade. Det har prattiskt anwisat den wäg, fom man med trygghet fan följa. Efter det exem pel, fom Härigenom är gifwet och i likhet med hwad sålunda blifwit gällante rätt mellan Sivers rige och Danmark hafwa unrerteduade trott, vel att anstalterna böra omfatta ide blott swenska, utan äfven danska domar, dels att alla lagbejtims melser, fom gå öfwer på kriminalrättswårdens fält, böra uteslutas och terjemte enslilta andra föruns dringar of mindre betydelse företagas i det för storthinget 1857 framlagda förslag.. ii f — —