Staden och Provinsen. Helsingborgs hamn. Wi meddelade för någon tid sedan en insänd artilel, fom uttalade ett skarpt klander öfwer utläggandet af stenarmen i sjön utans för jermwägsstationen. Jnsändaren förmenate, att, liffom denna arm warit af obestridligt men för bamnen — wiso sconaste nordweftzftormen upptogos femtiofyra prämlaster tång, som samlat sig i oins loppet, under det förut man aldrig behöft upptaga mera än tre ä fyra — så kunde också uppsta fame ma förhållande med den af löftnant Gagner föres slagna glacin emellan norra hamnarmen och hal larne, hwadan insändaren, på det man dock måtte tomma på det klara med planeringen af den nu få ruskiga norra stranden, föreslog att utlägga en mincre glacis emellan östra hörnet af tullhuset oc inre kanten af hallarne. Hwad som aldraförft fpringer i ögonen är insändarens inkonsegvens att först klandra det sätt, hwarpå armen söder om hamnen blifwit utförd (medeljt löst utlagda stenar) för att straxt derpå föreslå samma methors anwändande, endast med iakttagande af större omsorg wid nedläggningen, i och för den uorra glaein. Det borde wäl eljest wara klart, att glacin norr om hamnen i långt högre grad än ren förra bes höfwer en solid arm såsom ytterkant, emedan denna glacis icke ligger i lä för hamnen utan i lika mon fom denna är utsatt för nortcweststormens wåldsamhet. Skall alltså en glacis utläggas, så måfte, alldeles oberoende af huru långt ut i sjön man besluter lägga den, ten of löjtnant Gagner föreslagna methoden mecelst stenkistor för glacins kant anwändas. Sjelfwa ten af insändaren ådes ropade ledsamma erfarenheten från ven förra glacin lemnar i detta afscende en fingerwisning, fom ide får försummas. Hwad wirare beträffar ins:s farhåga för att ten norra glacin skulle medföra samma menliga följ ber för hamnen fom ven förra, få måsie mi bee. stämdt protestera deremot. Strömfåran går wid norcwestliga stormar straxt utanför den föreslagna glacins gränslinie i rigtning från norr till föder. Wid hallarne delar ven fig och eu sidoftröm går in i bugten, följer hamnarmen och förlorar fig fe van den gått rundt omkring brohufwudet och fom mit in i det lugnare wattnet i lä. Än är det klart, att denna sidoström, fom för tång i myc lenhet och är den wäsendtligaste orsaten till ins loppets uppgrundning, slulle förswinna genom en glacis från yttre kanten af hamnarmen till hals larne. Men ide nog härmed, strömmens hufmwutfåra skulle blifwa ojemförligt starkare än nu och således erhålla kraft nog att rifwa tångmassorna med sig förbi hamninloppet. Då emellertid en mindre bugt alltid kommer att förefinnas, så skulle tångsamlingen troligen altrig helt och hället kunna förekommas utan endast wäsendtligen förminskas. Men denna fördel är allteles gifwen och fullt tillräcklig för att fälla en absolut sörkastelsedom öfwer insändarens förslag till en mindre glacis, hwilten lita wisst skulle låta alla de gamla olkigenheterna qwarstå. Men en sak ännu! Löjtnant Gagners förslag innebär äfwen en lösning af den swåra och snart iog brännande frågan om en reglerad plan för tatens utwidgning. En blick på Helsingborgs oms sifningar wisar, att tomtplatser i närheten af hans elus och rörelsens stora pulsådror, hamnen och ernhanan, till någon större utsträckning, endast stå tt fiuna på den föreslagna stora glacin, hwilten u också redan finnes upptagen på den nya kartan fwer staden. Antag mi, att man rättade sig ef er insändarens råd och beslöt sig för att anlägga u m indre glacis, få blefwe följden den, att tomte egleringen blef ofördelaktig och gator na trånga, ch då behofwet af ötadt utrymme snart gjorde fig ällande, skulle man blifwa nödsakad att lägga en y stenarm, ty den gamla låter begripligtwis icke ptta fig. J sanning en lika dryg fom onödig ostnad? Jnsändaren slnner kostnarsförslaget till en större glacin afskräckantre; hans eget förslag ill en mindre bär inom fig fröet till wida betyd igare utgifter. Han har alldeles lemnat ur sigte, tt det ingalunda är nörwändigt att på en gång tföra hela fyllningsarbetet, och att endast nedkiggs