Helsingborgs-Posten – 7 november 1865, sida 4

ee uu aA a A — ov et — — mc HW med tillugg af lord Clarendon, Jsager UCHUIAGH, antager farakteren af ett arrangement, hwariges nom embeten och märdigheter förrelas emellan ett par stora familjer. Gladstone ensam bilrar ett flåenve undantag härifrån; men han ir för ung att beklära den första platsen, och om nästan alla öfriga medlemmar af tabinettet fan man säga, att re hafwa andra inflytanden än perfonliga förtjens ster och talanger att tada för fina platser. Hetta måste naturligtwis wäcka ond blod underhuset, och renna stämning förändras ide deraf, att man bedrat ett ringa antal personer, fom ide äro så lycktiga att wara beslägtade med ett mift arifto. fratifft fotteri, med unrerordnare platfer. Gladstone har i Glasgow hållit 2:ne tal, i hwilka han i mydet försigtiga ordalag yttrade fig jÄr parlamentsreformen. Lord Russell tog han i förs swar och kallate honom en liberalismens veteran. Utgifwarne af det nndertryckta irländska bladet the Irish People hafwa anställt rättegång emot lordftåthållaren, lord Wodehouse. Antlagelsen Iy rer på inbrott, uppbrytande af stängra förmaringsrum, lagstridigt genomläsande af privata buef, borttagande af manuskripter, typer, rätenffapsböce fer, o. s. w., för hwillet allt fordras en erfättning af 1000 pund sterling. Emot polisdomaren Stronge, på hwilkens befallning polisen undersökte tryckeriet, är en lilnande stämning uttagen. Den ryska regeringen har i dessa dagar förwisat den polske biskepen YÅzewuski i Warschan till Astrachan, emeran han vafbrutet srällt fig i opposition mot regeringens påbud. Det enda, som anföres för att bewisa denna allmänna beskyllning, bestär deruti, att bistopen säges hafwa stått i förbindelse med ven päflige nuntien i Wien med afseende på andliga frågor och föranstaltat wal till flojterembetens besättande under öfliga högtidligheter. En såran uppstudsighet förklaras omöjlig att tåla, och derföre har biskopen, heter det i Warfdans officiella blad, blifwit förwisad, men i betraktande af hans höga ålder till ett warmt klimat och med pension. Den ryska regeringen synes frukta att wid tetta tillfälle hafwa warit alltför mild, ty samtidigt med offentliggörandet af biskopens straff warnas det polska presterskapet från att följa hans exempel. Man kan werkligen emellanåt wara mild i sjelfwa Ryssland. För någon tid sedan benåras des sålunda flera till döden dömde strätröfware för att glädja Czarowitsch i himmelriket; men ett par dagar derefter hängtes tre polska insurgenter, utan att någon tänkte på att här också fanus ett till: fälle att uppmuntra den aflidne storfursten i hans paradis. Opinion nationale innehåller följande upplysningar om en politisk process i Neapel, i hwilken en af Frans Il:s anhängare, baron Cosenza, fpes: lar hufwudrolen: Förhandlingarne i denna jak äro af största wigt och intressera i hög grad vi plomatien. Baron Cosenza och hand medbrottslige äro anklagade för att hafwa sammanswurit sig mot konung Victor Emanuels lif och sitatens få kerhet. Om man kan fästa lit till underrättelser, som komma från god fälla, så wisar sig aj flera aktstycken, att tkonung Frans II warit delaktig i den tilltänkta förbrytelsen. Sammanswärjningen lär warit stiftad i Rom. Alla offentliga byggnaz der i Neapel skulle stuckits i brand, och man hade träffat förberedelser till att mörda Victor Cmanuel, fom wäntades till Neapel i November 1563 med anledning af en stor flottrevue. Man är i besittning af en lista, innehållande förteckning på alla liberala, dem de sammanswurne beslutat att röja ur wägen. Allt detta lär warit aftalt i pas latset Farnese, Frans II:s residens, och det heter, att under processen skola framläggas instruktioner, utfärdade af er-fonungen fjelf. Monitören förklarar berättelserna om det ånyo utbrutna upproret i Algier betypdligt öfwerdrifna. Den upproriske höfdingen, Si Vala, ftår endast i spetsen för 3500 man, hwaraf 2000 beridne. Detta nya uppror har föranledt kejsaren att offentliggöra sin länge wäntade brochur om Algier. Brochuren är affattad i form af ett bref till Mac-Mahon och dess innehåll karakteriseras på följande sätt: Regeringen bör begagna fig af Arabernas mod och ide af deras armod. Kolonister böra föredragas framför emigranter, och trupperna böra läggas i garnison på sunda ställen och icke utsättas för det mördande ökenklimatet. Genom sådana åtgärder hoppas man, att passionerna skola lugnas och Algier ide tängre blifwa en börda utan ett nytt ftyrkande element för Frankrike. Araberna skola lemna dugliga soldater och de uppblomstrande kolonierna gifwa handeln en ny lyftning. Den mexitanska frågan, hwilken många ansågo wara på wäg att lösas på tet sätt, att Napor leon Ill beslutat hals öfwer hufwud draga sina trupper från Mexiko, lemnar återigen riklig ans ledning till bekymmer för werldsfreden. Det hes ter un, att kejsaren endast ämnar för den snart sammanträdande lagstiftande församlingen bebuda en ringa rel af odupationsarmeens återwändande. Samtivigt deremot har man underrättelse om, att