Helsingborgs-Posten – 7 november 1865, sida 3

nävaro i Skottland icke neka mig det nöjet att göra de unga damerna och deras ädelmodiga beskyddarinna min uppvaklnings, Men-, menade lady Nessby med ett spotskt leende, mina niccers broderlige vän måste väl också hafva ett namn?-Förlåt. nådigaste grefvinna-, återtog ynglingen, starkt rodnande, förlåt min ohösliga glömska. Milt namn är Crawford, Ulrik Crawford, ende sonen till lord Csawford, som för tre år sedan dog i landstlykt.? -Således den samme lord Crawford, genmälde grefvinnan, i det hennes ansigtsdrag på en gång blefro stränga, nästan bittra, -hvilken år 1715 ledde det jakobitiska upproret?Det var min sar!återtog Ulrik Crawford icke utan stolthet. -Och hvad för nu sonen af en sådan fader till Skotiland och Edinburg? fortfor den gamla damen i samma hårda ton, i det hon lät sin genomträngande blick hvila än på honom, än på sina båda niccer. Den unge mannen visste ingenting att svara för ögonblicket, utan blef fastmer allt mera förvirrad. Han hade icke väntat ett sådant emottagande. Nin fader var en skotter, sade han slutligen, och således betraktade jag, fastän född i brankrike, alllid endast Skottland som min hemort. Med kraft drog det mig dithän, och jag kunde slutligen icke mera emotstå min längtan alt personligen lära känna mitt egentliga sådernesland--Märkvärdigt!? genmälde den gamla med bittert hån. sOch sedan huru länge har denna längtan blifvit så öfvermäktig hos er? Ungefär, menade hon med en genomborrande sidoblick på den yngsta af sina niccer, ungefär sedan Constance Nessby lemnat franska jorden för att bo hos sin gamla tant i Edinburg?OConstance blef dödsblek och skulle säkerligen hafva sjunkit ned, om icke den modigare Alice slingrat sin arm omkring henne och hållit henne upprätt. Var lugn min dyra, hvishade hon på samma gång, -helt visst tänker tant icke så bittert, som det efter hennes ord synes. Om ni visste, dyra tant-, fortfor hon något högre, af hvilka ädla och höghjer