unisorm, alldeles som herr Alick Campbell, öfverlöparen; men silt namn ville han alls icke nämna, och . . . .— -Tyst Meg! återtog lady Nessby strängt, och tag din tunga bällre i akt. I milt hus gäller en skotte, som bär konung Georgs uniform, icke som öfverlöpare, märk det väl. För öfrigt kan du säga den fremmande, att lady Nessby icke emoltager besök af någon, som skyr att öppet säga sitt namn. Meg vände sig om och gick mot dörren. Men hastigt vände hon åter tillbaka. Ilan sade sig vara en mycket god vän lill de nådiga sröknarner, menade han, och hade många helsningar från gamla bekanta att frambära till dem?. Ack, då kommer han såkerligen från Frankrike!ropade Alice lisligt. Jag ber, kära tant, låt honom då komma in! Från Frankrike komma inga rödrockar, mumlade den gamla damen; -men?, fortsatte hon högt, för denna gången vill jag göra ett undantag. För in den unge officern, Meng!Kammarjungfrun lydde, och ett par minuter derefter hörde man den främmandes klingande steg, hvilken vid sitt inträde i salongen bugade sig djupt för damerna. Det var en ung, kraftigt bildad man af knapt tjugofem år, med sköna, ultrycksfulla drag, hvilka dock synbarligen icke tillhörde den engelska, utan snarare den skottska racen. -Ulrik!ropade Constance med ett lätt anskri, så snart hon blef honom varse. Tillika blef hon röd och blek nästan i samma ögonblick. Den unge mannen kastade på henne en blick full al kärlek och sällhet, och närmade sig derpå den gamla ladyn med en ny djup bugning. Nådigaste grefvinna, sade han, sedan han förut sett sig omkring, huruvida kammarjungsrun lemnat salen. -Nädigaste gresfvinna, ni skall kanske förlata min tilllagsenhel. om jag säger er, att min faders och eder herr broders, de båda fröknarnes döde faders, familjer bildade liksom blott en enda. Vi känna hvarandra ända sedan vår tidigaste barndom och nästan så godt som bröder och systrar hänna hvarandra, således, Saledest1Iortsor han något stammande, kunde jag vid min tillfälliga