Helsingborgs-Posten – 7 november 1865, sida 2

sök hos sin högborna slägting (således innan lady Nessby förde ståt i Edinburg) och var af henne så älskad, att hon syntes anse honom mindre som en aflägsen slägtinge, än som sin egen son. Också kunde man icke finna detta utomordentligt, ty den unge Allan hade ett ytterst trohjertadt utseende och var tillika af sådan ridderlig gestalt, att man, ehuruväl han ingen uniform bar utan lefde som en enkel adelsman i Edeinburg, nästan nödvändigt måste intagas för honom. Ungefär ett sjerdedels år kunde hafva förgått sedan lady Nessby tagit i besittning sitt palats i Edinburg och tagit till sig sina föräldralösa syskonbarn. Under denna tid hade det ömsesidiga förhållandet mellan de tre anförvandterna varit verkligen innerligt, och de båda flickorna bade redan lärt sig inse, att under deras tants skenbara hårdhet och stränghet var förborgadt ett öfvermättan kärleksfullt och deltagande hjerta. De förtrodde sig derföre till henne som till en moder och kände sig under hennes kraftiga beskydd så säkre som kycklingarne under deras moders vingar. En middag — det var i Maj månad 1745 — sutto de tre damerna tillsammans i lady Nessbys arbetsrum, alla tre sysselsatta med qvinliga arbeten, och samtalade dels öfver dagens nyheter, dels öfver de personer, hvilka tanten bjudit till sill aftonsällskap samma dag. Jag skulle bra gerna vilja veta, bästa tant, snde Alice, den äldsta af de båda systrarne, som skilde sig från Constance derigenom, att hon mera liknade sin moder, en stolt, liflig och brunett fransyska, då den yngre systern, sin aflidne faders afbild, förenade med en blondins fina hvita hy äfven dess anspräkslöshet och mildhet. -Jag skulle dock bra gerna vilja veta, hvarföre tant bjuder den assayvärde Alick till hvarje aftonsällskap, under det tant dock ej bott icke kan tåla honom, utan tillochmed, såsom han sörtjenar, föraktar honom. -Du borde icke beklaga dig öfrer Alick Campbell, återtog lady Nessby på sitt vanliga torra sätt, ty han gör sig ju uppenbarligen all möjlig möda att behaga dig. Men jag tror dock, alt du, när allt kommer omkring, är så dåraktig alt hel