Helsingborgs-Posten – 3 november 1865, sida 3

och uppskörtade qwinufolt. På Norrbro fer mar ständigt en skog af paraplyer dölja fram och tillbata; paraplyerna åtföljas af magra excellenser, feta börsmagnater, högwördiga sidenhattar, törstiga bönder och hungriga extraorrinarier. På qwällarne genombrytes timman af skimret från faffeernns gaslägor; Auvalujiffan glädes åt det ruskiga mä dret, som fördröjer gästernas hwila wid det doftande punschalaset, och på Operakällaren fitta fonjandrarne, saligt leende åt regnet, som smattrar på rutan. Hwad skalle wäl utgöra samtalsämnet i detta rifÅ åre sogqemaver, när man efter intagen middag käppe jar på tafjet, om ide politiken, i hwilken wi wäl al hwar i fin stasd, äro djupt inwigda. Bore nareständets utskottswal ha i dessa dagar mycket fysse are) gselsatt sinnena och warit föremål för många estärmelser.Muren och torruptionen har segrat hette ret från ett Hill, representationsfrågan hänger på ett hår i borgareftåndet från ett annat, men troligen är det ej få farligt fom det låter. Herrar Murin, Sundwalloson, Isberg m. fl., som mid förra ritstagen funnit det wälde, fom utöfwades af Björck, Hjerta och Wern alltför tryckante, beslöto att tenna gången förskaffa sig öfwertaget, och hwad war då naturligare än att de begannade fig af ven utwäg, fom i alla tider och af alla partier anwändts, nemligen att, genast wid deras inträre på skådeplatsen, försäkra sig om Des butanterne, taga dem under sitt beskydd, gifwa vem goda råd och läta dem fwärja fanan. Samma metod med åtföljande små krigslister har wid föregående rifscagar följts af motsatta partiet, och just vet man anfört fom ett bewis på intriglystnad och lumpenhet, nemligen att triden gällt mera perjon än sak, torte wara egnadt att ajlägsna alla farhägor för splittringens menliga inwertan på ritstagens huswurfråga, i afseende på hwilten ståndet är temligen enigt. Det besegrade partiets mest framstäende män ha ju dessutom fått plats i ve wigtigare utskotten; Blanche och Wern fitta i tonititutions-, Hjerta, Björck och Berger i ftatsutstottet. Säterligen är vet något för tivigt att uttala förkastelsedomen öfwer utskottswalen, såsom en mängd medlemmar af Srebro samhälle redan per telegraf gjort i en hödtidlig protest. Or Sol man har alltsecan plenum plenorum på rikssalen warit sjuk, så att tlubban hittills förts af vice talmannen. Ridderskapet och Adelus utskottswal bli ej kända förrän i afton. Inom detta ädla tänd, fom utgör en brolig blandning af alla fame hällstlasfer, ända ifrån rikets högst betrodde män ned till löjtnanten och torparen, har det skapade Phoenixpartiet öfwerwigten, och vet bådar fanners ligen ide godt för representationsförslaget. En af partiets hufwudmän är den genomkonservative grefme Mörner och i öfrigt lysa der sådana namn fom MN. Tersmeden, Stjernstedt och R. Cederström, ädla ridrersmän, på hwitta hwarken konungens wilja eller foltets önskningar imponera. Flera skånska adelsmän, som eljest just icke synnerligen intressera sig för fosterländsta frågor, wäntas hit för att i den afgörande stunden lägga sina vota i wågskålen. J ragarne har uttommit andra häftet af Bitrats telser öfwer representationsfrågan af en swensk medborgare, som ide undertecknat någon reforme adreg, hwitten medborgare är profesfor Rydin i Upsala. Redan wid middagstiden i dag mar uppe lagan utsåld i flera af hufwudstadens boklädor. Swenska akademiens sednaste wal har wäckt uppmärfsamhet, och man spårar deri det stora inflytande hr C. W. A. Strandberg revan förskaffat sig mom snillets och smakens högsta domstol. Atas demien har äfwen denna gången wisat sig på sitt sätt liberal i afscende på wilkoren för säte och stämma i någon af de aderton ländstolarne, och man fer att areopagen mumera blaud de berättigande avalifikutionerna räknar, utom det djupt ros jalistiska sinnelaget och den wäl putsade smalen, äfwen sprätvirtuositeten och arbetsamheten. Hr Kullberg är en af wära yppersta öfwersättare, hwartill dock onekligen fordras, utom stort herrawälde öfwer språket, äfwen förmåga att tillegna jig en flätt af den anda, fom inspirerat originalskalten. Den personliga wänskapen och en wiss mån praktisk beräfning torde ide obetydligt ha inwerkat