Helsingborgs-Posten – 3 november 1865, sida 2

nom stränghet för alliid betaga jacobiterna deras lust för uppror, och trodde sig bäst uppnå detta ändamål derigenom, an icke blott hufvudanstiftarne sjelfve, utan äfven deras familjer och anhörige blefyo jagade i elände. Dock huru litet detta lyckades, och huru mycket öfverhufvud en regering bedrar sig, då den tror sig genom hardhet och grymhet kunna förvandla en eröfrad provins i ett loyalt och troget tillgifvet land, skola vi se i det följande af vår berättelse. Ibland de många Skottska ädlingar, hvilka slöto sig till det Jacobitiska upproret 1715, och derigenom råkade i olycka, befann sig äfven den unge grefve Nessby, hvilkens baroni var ett af de rikaste i nedra delen af Skottland. Han hade blott ett år förut gift sig med dottren till hertigen af Argyle. och detta hade väl kunnat vara en ursäkt för honom, om han besvarat uppfordringen till resning med ett nej. Men hans fader hade altför mycket uppfostrat honom i den gamla skolan, för att hans hederskänsla skulle låta en sådan ursäkt gälla, och dessutom icke blott icke tillbakahöll honom hans gemål, utan stärkte honom fastmer i de grundsatser, hvilka en äkta skotte vid den tiden ansägo sig allena värdiga. Sålunda kom det da till, att han tillika med sin yngre broder utvecklade sin klans fana och tillförde allt sitt manskap till thronpretendenten. Men denne sednares nederlag blef äfven hans och hans folks olycka. Det lyckades hans broder att undkomma till Frankrike: han sjelf, åter blef, svårt sårad, fången, och hans öde kunde icke blifva annat än att sluta på schavotten. Härifrån bevarade honom dock en gudomlig nåd, ty han dog efter få dagars förlopp i fängelset tillfölje af sind sår: deremot blefvo samtliga hans gods konfiskerade, och det lyckades, ty värr, icke hans enka, oaktadt hennes faders, hertigens af Argyle vigtiga förbön — han hade varit nog klok att under hela affären förhålla sig neutral — att rädda någonting, utom hennes medförda hemgift, den man enligt de bestående lagarne icke kunde fråntaga henne. Ännu för få månader, ja veckor sedan lyste den gladaste framtid den unga rika grefven och hans högvälberna gemål till mötes, och nu låg han, brännmärkt