Lady Nessby. Berättelse från upproret i Skottland 1745. Första Kapitlet. Kunskaparen från Frankrike. Den siste af Stuartarne är längesedan död i landsflykt, men det finnes dock ännu i Skottland högst få gamma ladeliga familjer, som icke hålla denna olyckliga konungaslägts namn i högsta ära. Knöto sig icke för många minnen vid detta namn, för att det så hastigt skulle kunna glömmas! Voro icke de flesta af Skottlands adliga familjer genom så fasta band förenade med det Stuartska huset, att dessa band syntes nästan oupplösliga! Och satte icke för kort tid sedan alla de, som hafva deras hemvist på andra sidan Tweed, deras ära och stolthet uti att bilda ett eget rike, hvilket så väl i seder och bruk, som i religion och lagar helt och hållet skilde sig från England. Naturligtvis var denna anhängighet för hundra, och ännu flera år sedan mycket större än nu: ty då lefde ännu afkomlingar af den fördrifna konungaätten, och om också förbindelsen med dessa var strängt förbjuden, blef den dock i hemlighet städse vidmakthällen. Dessutom förhöllo sig herligarne af Hannover, hvilka bestigit den Engelska thronen, just icke så förekommande och intagande mot Skottland, att dess innebyggare hade orsak att uppfyllas med synnerlig förkärlek för det nya herraväldet. Tveriom, Hannoveranarne (så kallade man dem nästan allmänt i norra delen af ön) behandlade Skottarne temligen styfmoderligt, liksom innevånarne af en eröfrad provins, och ansågos derföre af dessa för usurpatörer, som med våld frånröfvat Stuartarne deras ärfda och således oförytterliga