Helsingborgs-Posten – 31 oktober 1865, sida 4

ä att re moderatliberala wunnit en afgjord seger. De kleritala, fom uppbjudit alla fina krafter för att slå Bitor Emanuel på hans eget område, lyckates icke att genomdrifwa mer än ett högst ringa antal af fina kandidater. Detta är andra gången sedan den italiensta enheten tillwägab ragtes, som nationen framträdt till walurnan. Första gängen, 1861, darrade folfet ännu i alla nerver efter ret häftiga triget och de wåldsamma inre förändringarne; vet mar, få att säga, ännu ide hemma hos fig sjelft, och walen woro derföre den gången icke att betrakta såsom normala; mi dere emot äro de att betrakta fom den mogna frukten af lugn öfwerlädgning, ett werkligt uttryck of den allmänna meningen. Om man betraftar de ita lienska kamrarnes hållning under mången gång ytterst swåra förhållanden, och om man så jemför den med t. er. te tyska parlamentariska förjamlingarne, få urfaller jemförelsen obetingadt till förmon för den unga apenninnista staten. Det berättas, att påfwen blifwit starkt gripen, då Boggio cförhållsamt yppade för honom italienska folkets förmodan, att det war han, som höll banditwäsendet wid magt. Närmare undersökningar wisarde, att Merode werkligen i hemlighet inz blandat päfwen i dessa reaktionens ruskiga affärer och tetta lär warit en af orsakerna till Merodes fall. Dertill kommo emellertid många andra. En gång när Merode genom fin bornerade ohöflighet stött general Montebello för hufwudet och denne beswärade sig hos påfwen, lär den sednare hafwa yttrat: Ni ruger då till ingenting annat än att tompromettera mig. Merode stannar emellertid i Rom fom privatman, likasom te öfriga ultras montanerna fast öfwertygad om, att deras tid också en gång skall komma. Tillfrågad af en fransk diplomat, om man ide snart ffulle få fe honom i Frankrike, swarade han: I Frankrite! Jag fommer ide vit förr än med fosfaderna ! Italiens kronprins, Humbert, har förklarat, att han emottaga presidiet för den italienska merldsutställningen under det wilkor, att en medlem af den kejserliga familjen presiderar i den franska fommissionen. Denna förtlaring har kommit till kej sarens kunskap. Det är tydligt, att här är fråga om ett gynnsamt tillfälle att återgifwa prixs Napoleon detta presidium, hwilket han som bekant nedfade wid brytningen efter Ajacciotalet. Prinsen, som med fin gemål prinsessan Clothilde, i sällskap nied konungen och drottningen af Spanien, för närwarande gästar Italien, har i Turin fått ett glänsande emottagande. Kejsar Napoleons och hans gemåls besök i for lerasjukhusen har gjort ett djupt intryck i sinnena öfwerallt och bland alla samhällsklasser i Franks rite. Hwad kejsaren beträffar, få har man i Frante rife aldrig hyjt någon tillit till den bekante engelske oppositionsmannen Kinglakes i underhuset ofta upprepade pästående om hans personliga feghet, och hans beteende wid detta tillfälle war derföre ide få öfwerraskande. Deremot hade man icke wäntat så mycket af kejjarinnan, och derföre bör man också hög och låg uttala hennes lof, i sonnerhet fom hon wid sitt besök sjelf led af en ö kylning. Jemförelser med andra suveräner ligger nära till hands. Att icke tala om vicckonunsen af Egypten, fom hals öfver hufwud lemnate sin hufwudstad, få fort koleran utbröt, behöfwer man endast gå öfwer Pyreneerna till Spanien för att je, hur drottning Jsabella sorgfälligt undwikit att komma fin betryckta hufwudstad nära. Ko nungen af Portugal, hwillen fom bekant med sin gemål befinner fig på en utländsk resa, lär åts minstone hafwa telegraferat hem, att han ämnar återkomma, få snart faran blifwit werkligt stor. Österrike har redan börjat känna olägenheter af sin animositet mot Frankfurt. Den ötterrikiske fullmägtige, som just höll på att afsluta länet med Rothschild, erhöll häromragen det besked, att Nothschild efter Öfterrife3 beteende mot Franffurt ide tunde inlåta sig på widare underhandlingar. Franffurt är fom kekant Nothschildarnes hemort, och den store börsfursten twekade icke att uppoffra en afsfär för att spela den hämnande försynen mot fin få dernestads fiende. La France för den 27:de Oktober nämner SmwerigeNorge och Danmart bland de magter, som förklarat fig williga att deltaga i den af Frankrife förejlagna kolerakonferensen. Af stormagterna war Ryssland den enda, hwars samtycke ännu ide inlupit. Lord Palmerstons begrafning i fredags förfiggick i allt lugn under tillopp af en ofantlig mene niskomassa. Prinsen af Wales war bland de för: jande. Palmerstons tista nedsattes emellan Pitts och Cannings grafwar. Det heter amickt i ett engelskt blad: Cndaft en liten obetydlig skilnad, eller Sorgfpelet Ham let med uteslutande af Hamlets vol, få tunde man skrifwa om en artikel i Globe, i Dwilfen det heter: Lord Russells minister blir alldeles densamma som lord Palmerstons med undantag af — lord Palmerston. AA Oo AA Ä —