Helsingborgs-Posten – 31 oktober 1865, sida 3

Hwarjehan da. Kyrkoherden Lindbäcks antecedentia. En i dei traft, ver Lindbäck wistades före fin flyttning til Silboral, bosatt person skrifwer till Aftonblarde om den ohygaligt ryttbare förbrytaren. På ev gästgifwaregärd här i trakten (i Dalsland) lefwe ännu en enka, som numera icke gör någon hem lighet af följande berättelse: Jag är, säger gum man, förd i detta hus, der mina föräldrar bot och jag ännu bor. Först wid 30 års ålder bejlu: tade jag att gifta mig, emedan mina föräldrar dogo bort och jag blef ensam. Mitt bröllop firaDes då i tenna stuga, och Lindbäck. som nyligen blifwit prest och war ogift, förrättade wigseln Frampå qwällen, sedan danfen hare börjat, föres slog mig presten ett enskildt famtal, och jag, ofon stlad och enfaldig som jag war, följde med honom upp i lilla gafwelrummet här ofwan. Här gjorde mig presten straxt fin lärletsförklaring, bedyrande att han samma qwäll hade i mig blifwit dödligt fär samt föreställde mig huru lycklig jag kunde bli fom prestfru, och detta borde lita jig göra på följande sätt. Jag borde, fare han, taga min gamle man med mig upp på det höga berget i grannskapet, för att njuta af utsigten, föra honom ut på yttersta bergspetsen och der skuffa honom ned för branten, få krossades han till döds och ingen kunde misstänkå mig derför. Jag borde låtsa, fade ban, en djup sorg någon tid, och emellertid wore jag som enta myndig; jag skulle genast öfwerlemna sörwalmingen af mina medel till honom, tills jag funde framträda som hans fru. För flera perfoner har gumman gjort denna berättelse och förklarat att hon gerna wille mer ed fästa den.