lägve bemärkelse, och ver ide detta tillytand ge om nya Ingar och söreskrifter öfwer avbetöoch öneförhällanren redan är faststäldt, skall man med illhjelp af de tonservativa i Morden snart Nog omma derhän. Att negern nu eller i den närs naste framtiden skall erhålla rösträtt, derpå är mder närwarande omständigheter alldeles icke att änka. Har icke tillochmed helt nyligen den Nys ingelska staten Connecticut wid sina wal uttalat sig för, att röfträtt ide borde bewiljas de inom dess område boende fria, till ett antal af högst nå ara tusende uppgående negrerna; så djupt ligger fördomen emot hudfärgen tillochmed bland Nordens befoltning. Att den är framtallad med konst, bes wisas reraf, att wid tiden för Misfourifompror missen den frie negern i alla nortliga och äfwen i några sydliga stater war röstberättigad. Genom resultatet af walen i Connecticut har Norden förs spillt det moraliska inflytande, hwilket den med ilott begagnande af omständigheterna hare kunnat utöfwa på sötern. J stället för röstsedeln gifwer man nu ten rättslöse swarte knifwen och bössan i handen, och det är enrast en tidsfråga, när en gång retta orättwisans utsäde stall spira upp. Under det SydsCarolina och Mississippi förstulet anz swara för rebellstulderna, unter det Nord-Carolina och Alabama uttrycligen förtlara det änvamåldenligast att ignorera Dem, alltså för ögonblicket undanstjuta den kinkiga frågan, uttalar det demofratista statskonventet i Lonisiana helt öppet, att vet är kongressens pligt att erjätta slafhållarne deras genom emancipationen litna förluster och återgifwa vem all den egendom., som fråntogs dem under kriget. Från Wafhington erfar man, att en ganska stark fombination existerar, som arbetar på att förmå kongressen att öfwertaga åtminstone en del af de konfedererades skuld. Jag anser att man härigenom endast welat känna fig för utan att för ögonblicket hoppas på något prattiskt re sultat, men vet är betecknande för den offentliga meningens ståndpunkt, att man öfwerhufwud taget wägar ens försöta något dylitt. Det slutliga afz görandet af denna, såwäl som ofwan omnämnda frågor, beror naturligtwis endast af kongressen, hwars beslut i sin ordning skall förestafwas af den politif, som för närwarande följes mot de fordna rebellstaterna. Tillätas de att utan widare wilkor äter inträra i unionen, hör åtminstone ett delwis ertännande af rebellskulderna alldeles ide till omöjz ligheterna. Emellertid gör presidenten allt hwad han fan för att stärka södern. De utan alla wil kor ntfärvare benårningarne uppgå för hwardera af t sista månaderna till tusendetal. Man har i Wapjington inrättat en serskilt benådningsbyrå, oh hwem fom helst, tom anfer det mödan wärdt ati bedja om benådning, erhäller ven utan nägra widare omständigheter. För öfrigt kunde denna presicentens milda och i andra affeenden öfmerbhufwudtaget swaga hållning ingenting skada, om RHors dens mod wore obrutet och landet enigt inom sig. Men vetta är beklagligtwis ide fallet. Nedan förz beredes det nya förbundet emellan de nordliga ver mokraterna och de benådade secessionisterna, medan det republikansta partiet sönderfaller inom fig och för närwarande endast sammanhålles derigenom att de förnämsta embetena innehafwas af republikaner. Huruwida nu kongressen stall under dessa omitinvigheter åter godtgöra hwad ben exekutiva magten har förderfwat, är en fråga, som jag ide på för: hand kan bejaka. Prenssen och Österrike hafwa åter uppträdt emot en af de mindre magterna på ett sätt, fom typdligt bewisar deras afsigt att så fmåningom tillintetz göra småstatswäfendet i Tyskland. Denna gång är det mot den fria riksstaden Frankfurt am Main, som slaget rigtats i form af noter, i hwilka bits tert klagas öfwer de revolutionära Umtriebe, dem senaten tillåter deputerade och möten af alla slag att ostraffadt bedrifwa på Frankfurts område. Senaten lär nu hafwa gifwit ett afwisande swar, utan att dock, som man i början trorte hänwisa saken till förbundets domstol. De sednaste underrättelserna från London äro af den 23:dje dennes. Lord Russell war då nästan färdig med sin ministör. Swårigheten bestod aldraförst deruti, att den ädle lorden endast motwil: ligt kunde förmå sig att utbyta sin plats fom ut: rikesminister, åt hwilken han som bekant egnat sig con amore, mot det beswärliga och kintiga premiere ministerkallet. Han blef dock slutligen twungen till retta offer, då Glacstone wägrade att tjena un der Granwille och denne sålunda war omöjlig som premierminister. Andra swärigheter bestod i att förmå Clarendon att öfwertaga utrikesportföljen, hwilken han en gång för alla förflarat fig aldrig mera och under inga omständigheter wilja mottaga. Russell gick honom emellertid hårdt in på lifwet och slutligen war äfwen han bererwillig att offra sig. De återstående swårigheterna äro af obetydlig beskaffenhet, och wid trottningens ankomst till vondon anses regeringen stola officielt framträda i sin nya gestalt.