Helsingborgs-Posten – 27 oktober 1865, sida 2

linger ärhelt och hållet i bang sma, dere före att han är i ett rik hus, med hwillet hu står i handelsförbindelse; Pauline tager honom — er medan han skall föra henne från denna småad i mera lyfande sällskapsfretsar i stora werlden, hars est hon sjelf fan glänsa och spela en roll. Omiärs lek är ej tal. Han är en wacker karl, förftår tt föra fig i stora werlden, och är ide dum — my bon fer dock honom öfwer areln. Detta gör ho belt öppet, och det är hennes olycka. Jag talar til honom fom till en broder och det förefaller mig, såsom måste jag genom förtroende till honom söta godtgöra hwad Pauline felar. Ser ni, wi båda — Pauline och iag — hafwa sedau mitt trettonde år uppwäxt utan en moders tillsyn, min syster war då blott fju år gammal Wi woro twå ouppfostrade warelser, wilda och galna, och wår fader bekymrade fig ej mycket om of. Med mig wände det sig tis digt nog till ett bättre, ty jag befom redan wid mitt adertonoe år en utmärtt man, för hwilken jag bar respekt. Men Pauline har ännn ej respekt för någon eller-nåägot och dock fan hon blifwa förbätt rad endast genom en man, för hwilken hon rent ut fruktar. Han måste hos henne funna injaga ängs lan, annars blir hon aldrig annorlunda. Men denna herr Nömlinger skall söka att läsa allt i i hennes ögon, skall bära henne på fina händer, och till slut skall hon göra med honom hwad henne lys ser, och ffall derwid aldrid blifwa lycklig. Men det är äfwen möjligt, att herr Römlinger ej alltid lå: ter falla fig behagligt, hwad hon har sinnet och engång ordentligt begärt — då blir det ännu fäms re. Ty han sskall dock aldrig få riktigt bugt med henne, och då upphör hos henne till och med den smula aktning hon ännu har. Hwad stall wäl då blifwa af ett giftermål, der ingen kärlek finnes. Hon sätter griller i ungt folk blott för att få föra cem i sitt ledband och drifwa med dem få mycket