—— MS Utlandet. Preussiskt Junkerdåd. — En diplomatisk scen. Preussens adliga junkrar hafwa nyligen ställt ill en mycket karakteristisk scen i Rom i palatset karnese. Likasom för ett par år seran Tysklants furstinnor, Danmarks nuwarare rrottning vert inbegripen, förärade en hederstrans af guld åt Frans den andres gemål, få hafwa nu de preussista junkrarne högtidligen öfwerlemnat åt den unge Bomba en hederssköld af silfwer. Uppträdet har wäckt kolossalt löje, kanhända äfwen någon före argelse i Tyfflants liberala kretsar. Times förs menar, att ven preussiska aristotratien bereder sig samma öte, fom rättwisligen drabbat Ten gamla neapolitanska och Morning Star anmärker, att ret ide på hela guts gröna jord fan uppletas ett få anterilnvianskt stycke möbel fom en konservativ tyst aristofrat, i jemförelse med hwilken den engelste toryn måste kallas en revelntionär, legitimisten från e:t Germain en djerf reformator och den turkista paschan före Krimkriget en wilt radikal. — Hwad Frans ten andre och hans hof för öfrigt beträj: far, så fer tet ut, fom om de snart skulle behöfwa att anlita fina preussiska själafränders gästfrihet. Gx-konungen lär finna fig högst generad af frans männens snart stundande aftåg, och troligen skall äfwen påfwen jnart röna olägenhet af sina gäster. Emellertid omgifwer sig konungen ännu alltid med en minister, i hwilken han dagligen roar sig med att presitera, och hos te magter, hwilka ännu ide erlänt konungariket Italien har Han sändebud ackrditerade. Kostnaden för deras aflöning fan rock ide wara få betyrlig, ty utom Österrike fins nes numera ingen magt af någon betyrelse, som icke knutit förbindelse med Victor Emanuels hof. Åfwen Spanien blef honom till slut otroget, och omr slitandet af de tiplomatiska banden emellan de panska och italienska Bourbonerna har nyligen föl jande kostliga historia kommit till offentligheten: Den spanske utrikesministeru Bermude; de Castro tillkännagaf en tag för ett par månader sedan den neapolitanska gesandten i Madrid, att drottning Jsabella erlänt Victor Emanuel säsom konung aj Jtalieu, hwarwid han äfwen med torr humor för: säkrade gesandten om sin uppriktiga högaktning för den måtta och klokhet han iakttagit under utöfnins gen af fin wission. Gegandtemn fmarare Wirt od öredt i fin konungslige herres namn och inlare en högtirlig protest samt gjorde ett listigt försök att genom slösande smicker ännu en gång röra Jsakella il:s höghjertade sinne. Diplomaten hade nog mod att förklara, att Båda Licilierna förr hade ut gjort en oafhängig monarki i blomstrande förhålfante, men hare nu inom den korta tiden af 5 år blifwit bragt till tiggarstafwen: ruinerate fi nanser, obelåtenhet och elände öfwerallt; partierna hata och bekämpa hwarandra med förbittring, det borgerliga kriget förhärjar dess område och vet pie montesiska herrawältet begår handlingar, som så strida mot all mensklig känsla, och äro få omirs diga ten moterna civilifationen, att det derigenom gjort fig beryktadt bland folken och framkallat Häjtiga debatter i alla Europas parlamenter, Turin ide undantaget. Bermude; de Castro hade takt nog att helt fort för den neapolitanske gesandten verificera strifwelsens emottagande och tillägga, att detta war det sista aktstycke han wäntade från det hållet; i widare underhandlingar kunde man icke inlåta sig.