Helsingborgs-Posten – 17 oktober 1865, sida 3

— ———— — nuftigtwis kunde sägas för att äfwen appellera till mitt förnuft. Och deri hade han en lätt uppgift. Då jag ändtligen fit ordet, förklarade jag mig wara fulltomligt ense med honom, beflagade min bärs stap gaf tillfånna min ånger öfver mitt olämpliga beteende od, försätrade, att Panline wål en tid mars vit farlig för mig, men att jag nu med lugn skulle åse, om hon gifte fig med Or. Römlinger eller fwils en annan fom helst. Kretsdomaren wijade fig härwid ganska angenämt öfwerraskad; han måtte hafwa beredt sig på att mös ta förre swårigheter. Den förtväfflige mannen! Jag satt dock icke med rent samwete och lugnt hjerta oredwid honom. Böjeljen för Pauline kunde jag tryggt tillbakawisa, men en ailwarsammare och djus pare fyllde mitt bröst. — Enellertid gaf jag fretådomaren ord oh hand på, att ingen taktlöshet mera stulle komma i fråga, och lofwade honom att redan i afton gifwa bewis derpå. Dermed mar ban tills freds och behandlade mig med få mycken aktning och broderlighet, att jag knappt förut erfarit något dy litt från hans sida. Jknan sällskapet war församladt gick jag upp för att afligga mitt vbesöl hos borgmästarinnan. Ry lena i Jtaden mäste hafwa kommit äfwen för hennes öron. Kall, afwijande, förnäm, med uttryck af ogillande i fin min emottog hon mig. För att ftimma Denne gynnsammare, berättade jag för henne om Ssewerin, hwilfen jag utan att hyckla funde öfs werhopa med lojord, prisade Hans karakter och ber tlagade endast, att jag icke förr erhållit honom till wän. Wen stället för att blifwa blidfad, antydde hon snarate befymmer för att Sewerin lopp fara att blifwa förförd och förderfwad af Mig. Jag må ste flutligen uppgifwa hoppet att af henne få höra ett wänligt ord och tog till reträtten. (döorts