Helsingborgs-Posten – 17 oktober 1865, sida 3

— — domaren fom snart och tog mig med in i sitt ars betsrum, dåd hans fru war sysselsatt med bestyr för aftonen. Wi talade om ditt och datt. Slutligen tog han till orda: Jag har redan länge önskat ställa ett ord i förtoende till dig, käre Saldemar. Will du befänna för mig på hwad fot du stär med Panline Wullrath? Denna fråga i derta ögonblick, vå jag redan af gjort den med mig sjeli, fom fom en öfwerraskning. Jag förfäkrade, att jag Hade ingenting att belänna och ingen :ing att dölja i mitt förhällande till Panline. Kretsdomaren måtte emellertid ide vart hafwa teott mina ord. Met tal går, fortfor han, att jon nyligen afflagit ett af hennes far gynuadt patti. Huru härmed egemligen förhåller fig, må wara en sar för sig. Men ryttet sätier dig I jördindelse dermed. Jag wille afbryta honom, men han ye kude på alt få tala till puntt. Jag far, fade han, Mjatttogit Å ofta rätt i ögonen fallande uppförande mot henne och funnit, att det warit hennes uppmuntran, fom fört dig längre än jag tyckte om, och jag hop: pades, alt du inom tort sjelj sialle finna den Kunps liga måttan. Så länge jag anjåg mig tunna bes tratta allt fom en ungdomlig tet, tg jag derjöre; men de fednalt utspridda ryktena twinga mig nu att tala allwarsamt med dig. Jag måste låta kretsdomaren, fom menade det få wal och årligt med mig, tala till slut. Han fötte göra der flart för mig, huru ida det war af mig att redan wilja binda mig för hela lifwet. Han funde, afwen om han jag bort från mina år od förutsatte mina föräldrars samtycke sasom möjligt ändock ide finna någon, lycka för mig i ett part med Pauline, emedan han, oattadt all hennes alst wärdhet, i hennes karalter, icke egde någon borget för beständighet, korteligen han sade allt, som för Å