Helsingborgs-Posten – 17 oktober 1865, sida 2

borpas ännu alltid, att ni emottager ssridayxan ran stenperioden eller något annat i utbyte. Kan: hända hufwudskallen ur hednagrafwen — ni är ju naturforskare — eller om ni tycker bättre om flin ton från eldwapnens bardom ..... Jag tackade ryttmästaren efter förmåga och före söfte att wisa någon förkärlek för skallen ur hednas grafwen. För att återkomma till hufwudorsaken, frå gade jag: Har fröten v. Rotheueck ocksjå intresse för era samlingar? RKäöppeligen! swarade ryttmästaren. 7Hon har aldrig fett något af dem. Till staden Har Hon allts ifrån fin borndom endast fällan kommit. Men jag erinrar mig nu, att qwartetten härnäst skall fam las hos kretsdomaren. Jag kan icke godt komma härifrån och will derföre föga till, att de må för: bereda fig vå trios. Eller spelar ni kanste? Fast det är sannt, om också ni gör det, få met ni en on genämare fysfelfättning ! Till min öfwerraskning wisade ryttmästaren här mid ett skalkaktigt ansigte. Jag frågade hwad fo.n var hans mening. Nå, nå, swarade han det war ide min mening att wara obeskedlig. Ungt folk ha fina wägar, vd) Pauline Wallrath wet nog, hwad fom är maen wärdt . oo. Jag föll hastigt den gamle herrn i talet oc) mi te hafwa förefallit honom mycket barnslig, då ian på ära och samwete hedyrade honom, att det id funde wara ens tal om någon färlef å min fida till Pauline. Endast allt för wäl kände jag, huru osmaklig en sädan försäkran måste synas för den, som icke såg in i mitt hjerta, men fruktan för at ryttmästaren kunde hafwa berättat för Luitgard nå got om min wisserligen ide bemantlade kurtis för Panline beröfwadr mig helt och hållet fattningen. Han fåg på mig något förwånad, Nå, na, swa tade han urskuldande,det Hade wäl ide warit I