Rorge. Storthinget ippnades högtidligen sistl. Thovstag af statsråtet Stang, tom å H. M. Nomne gens wägnar helsade thingets merlemmar wälfomna och sannna rag gaf middag för samtliga ftorthingss männen m. fl. — Wir af thiunget förrättatt wal har pastor Harbit; blifwit utserd till president och ftiftsamtmand Bogt till vice president för thinget. Satsöraren Sverdrup har walts till ordförante i Otetethinget och byfogten Kviftenfen till ordförande i Lagthinget. Wid stantinaviska sätlstapets i Fris stiania möte den 3 dennes anssälstes enligt fras tuterna wal till ny styrelse. Dertitl återwalres te förutwarande styrelseledamöterna prosessorerna Broch och Ajchehong, lettor Dar, assesfsor Bache, major Vogt samt töpmännen Olsen och Frölich. Asfessor Bache inledte derefter riskassionen om vet framställta ämnet: anssa och swensta domars werkställighet i Norge med ett längre föredrag, hwari framhölls bäre nyttan och nötwändigheten af ömsesidig rättshjelp emellan de tre skandinaviska rilena. Saten framkallade en intresjant Tiffussion. Professor Broch framhöll, att norsla domars werlställighet i Swerige ffulle wira oftare inträffa än omwändt på grund af den ritining hanreln i gränsristrikterna tagit. Det maste terföre anses fom ett stort missgrepp, tå 1557 tet framlagda förs flaget om domars uerlställighet sörlastates, i ftuls liet för att untersöla om i tetta sörslag någon modifikation lkunde göras. En lag i förslsagets syftning blef allt mera nödwändig i samma mån samfärdseln mellan te förenade rilena ökades. Den största betänkligbheten från norsk fira län utan twiswel deri att i Swerige saknares en off ciel satförare, till hwillen de rättsötande lunde wända fig. — Man uttalate ten åsiat, att frägan war of få stor wigt, att den borte göras till fö remål för behandling på storthinget, hwartill m tillfälle erbjöd sig. E vektor Daa antydde unter mötet, att diolussionsämnet wid nästa möte skulle bli te förhåällanden fom uppkommit mellan Slesvig och Danmark, id för att upprepa en tufenårig historia, utan för at tillämpa desfa på den norska nationens förhålland till Finmarten, och för att få weta, att den sa som blef afgjord i Slesvig äfwen war Norges