Helsingborgs-Posten – 13 oktober 1865, sida 2

Få SN Cit återseende. Novell af Otto Roquette. (Öfwersättning.) 1 Kapitlet. (Forts. fr. n:o 81) Ryttmåstaren, godmodig och oförarglig fom all: tid, helsade på mig oh räckte fram fin Hand — men i samma ögonblick bortfördes han halft med wåld uf fin följeslagarinna, han wände sig om, nickade stum, oc) förswann med henne mellan tråden. Utan sett ord hade jag stått inför henne, orörlig förblef jag fängslad på vet ställe, fom hon få nyss lemnat och stirrade i den rigtning, der mina ögon förlorat hens ne ur sigte. Derefter rusade jag bort samma wäg jag kommit genom parken, öfwer dammen och in i skogen. Här mötte jag ett par pojkar, som samlade is. uSmwems är parten dernere? frågade jag dem hastigt. Baron v. Rothenecks; slottet ligger derborta, ljöd swaret. Jag slyndade bort och blef liggande mid ffogssrys net, utmattad och med flämtande bröst. Jag låg med armen under hufwudet och under det tärarne strömmade lemnade jag minnet fritt spel. Ack, det war blott korta ögonblick, som sälunda döko upp i mitt minne, ögonblick, fom förswunnit likt en dröm — men den lefwande,werkligheten, öd ts underbara kombinationer allt pekade obewetligt tillbaka på drömmen. Det war för ett är sedan. Jag ströfwade genom salame i konstgalleriet. Framför en gammal madonabild af Gian Bellini, som eljest icke just brus lade tilldraga fig de oinwigdes uppmärkjamher, stod