Heinemann, säsom ombud för hr Raphaöl Erlans ger och några tysta bankbolag, hwilka dock endast öfwertagit en mindre vel af lånet fixt, men bes tingat fig optionsrätt för den öfriga delen af lås net, fom alltså är grundadt på famma princip fom det sistafslutade s. t. engelska lånet, hwilfet, enligt hwad kändt är, i realiteten misslyckades och ådrog riksgäldstonteret få mycket klander. Det mt ifrågawarande lånet lärer derjemte wara nppgjordt på ganska härda wilkor. Erfarna assärsmän uttala fir stora förwåning deröfwer att riksgäldskontoret brådskade att nu afsluta lånet, rå ständerna om ett par weckor här sammanträra. Det anses nemligen ganska fannos lift att vet belopp, fom ritsgältskontoret behöfwer till bestridande af utgifter i och för jernmvwägss byggnaderna under den närmast föreliggande tiden, lätteligen kunnat fås på närmare håll, och att om denna utwäg anlitats, den stora fördelen wunnits att ständerna lemnats friare händer att widare besluta än fallet nu är. Helt annat hare warit, om lånet erhållits på fördelaktiga wilkor och om retsamma till hela sitt belopp öfwertagits fixt af långifwarne.