föreföll mig sjelf wid sidan-af henne fom en fleg. matist lältborgarenmur. Jag inwånde dack: Men lifwets arbete har ockjå fin rätt, ja fin nödwån. dighet. Wi funna ide som fjärliarne endast flyga från olomma till plomma och dansa wärt lif fram i solsken. Hon kastade hufwudet tillbaka.Den fom det icke will, fan låta bli. Men den fom will, han fan der och behöfwer ide låta hindra fig. Det gifwes så många, fom likt ugglan sorgset och förundraat, slirra mot dagen och alls icke se det bästa, emedan de om asen äro blinda till hälften. Först fen det blif wite rätt mörft få de syn och mena få, att hwad de då fe är det rätta och att det är lifwet. Och får dant folkj will ha ett ord med i laget, förmena fig weta, hwad lif, glädje och lyda är? Och föreskrifwa tem, Jsom lefwa wid ljus dager, hwad rätt är 2 Pauline skrattade af hjertats luft; derefter fortfor bon: Nej, det duger ej! Hwar ech en måfte lefwa efter fom naturen danat Honom. Mäste nattens uggla nödwändigt prata om fin wisdom, få mäste fjärilen å fin fida låta bli att Höra på utan sladdra kring fina blommor. Man lefwer endast en gång, derföre friftt lif, allt till trois, få länge solen fri ner! Men då hon ide sliner längre? Då hon upphör att stina, medan lifwer ännu mwarar? Då, ja då är det förbi. Men man wet dod att man lefwat och njutit. Mig föreföll detta tal något lättsinnigt, ehuru tos larinnan hänförde mig. J hennes ögon glödde en lefnadslust fom werkade elektrifkt. Med et Litt hån log bon igen lodet till portören och sköt den till an?, Se der, packa ni in era wetenskaper och fom a drig mera med nägra döda djur och dylikt inför mi ia ögon. Blommor är en annan fak, men jag ber utt få slippa allt det der ogräset, fom ni brufar res