dagar mycket hänwisad till mig sjelf. Så upptog jag snart under mina fpatferturer mina naturmes tenffopliga studier. De tidiga mo gonstunderna fö retog jag extusioner, från hwilka jag återwände las stad med blommor, insekter oc mineraler. Ofta gick jag med mitt byte först in till mina wackra grannar, hos hwilka jag dagligen pratade bort ett par time mar. De woro så goda att skänka fin b.u dran åt mången sak, hwilien jag prisade såsom märkwärdig, men ännu oftore giorde de fig luftiga öfwer mig. Då ryttmästaren en gång gått till bwila, fade Pauline leende så fan ni ju flytta in i hans hus, på Det hans ärftliga narrwerk ide må dö ut ibland oss.