Helsingborgs-Posten – 29 september 1865, sida 4

lunds och Gravdals skjutsstationer färdades fram få wåltsamt, att den ena skjutshästen blifwit spränge och anses oduglig för framtiden. A —U———— Utlandet. Den europeiska situationen, sedd från rysk frånde punkt. Moffaver-Tivningen innehåller följande rätt märkliga skildring af den politiska situationen i Curopa, sedd från ryst ståndpunkt: Om närmans det emellan kabinetterna i S:t James och Tuilles rierna har egt rum med hänfyn till en eller anz nan europeisk fråga, få hotar det dock ingalunda Preussen, utan är twertom gagnligt för detta land, emedan en allians emellan England och Frankrike är ben fäfrafte dammen emot vet sednare landets äregiriga planer på Rhen. England skall göra allt, som stär i dess magt, för att hindra en fammans rrabbning emellan Frankrite och Preussen. Det är märkwärdigt nog, att detta närmande betraktas med så stor sympathi i England. Under andra förhållanden skulle kejsar Napoleons och drottning Jsabellas möte ofelbart hafwa satt den offentliga meningen i England i rörelse, och denna mening skulle hafwa uttalat sig starkt emot en allians emellan ve romaniska folten unter Frankrikes Icdning; nu iakttager deremot den engelska pressen den fullständigafte tystnad med afseende på denna fråga, likasom om en förening emellan vesja folt wore ett led i den af Frankrike och England uts stakade planen. Det är höjdt öfwer allt twifwel, att Napoleon den tredje i detta ögonblick söker att närma Jtalien, Spanien och Portugal intill fwarandra och ställa dem under franskt inflytande, och många omständigheter gifwa of anledning att ans taga, att kejsarens steg i denna rigtning icke warit utan framgång. Detta närmande sammanfaller på ett högst märkligt sätt med de fwårigheter, som åter uppenbara fig i Orienten, oh med Osterrikes sträfwanden att befästa fin ställning på detta håll. Kabinetternas uppmärksamhet wänder sig emot Turkiet och de österrikiska blapen förklara högt och oförbehållsamt, att om också osterrike ti bit ett nederlag wid Elben, så skall det dock snart få upprättelse wid Donau. 3 de orientaliska förwecklingarne skall England bringa sin politik i öf werensstämmelse med Frankrikes; det är måhända den enda frågan i Europa, ter de båda mweftmag: terua obetingadt funna gå hand i hand. Å andra sidan synes ögonblicket just wara kommet att Åter bringa den orientaliska frågan på dagordningen; mon skulle funna sätta denna fråga i sammanhang med den venetianska och slesvigholsteinska, hwilkas slutliga afgörande icke längre fon upps stjutas. Under alla omständigheter skulle det i Jtalien tillbakaträngda och i Tyskland reducerade —sterrile fe fig twunget att söka ersättning i det sysöstra Europa, isynnerhet fom vet ett slikt fö retag kan räkna på alla magters sympathi med undantag af Ryssland. Hwarje stormagts yttre inflytande beror på dess styrka och inre organifar tion. Olyckligtwis funna mi ide neka, att Nys lands inflytande i Europa efter kongressen i Paz ris blifwit betydligt förswagadt. Efter Krimtriget har Nysslands öfwerwigt i Europas råd aftagit, och tillfälle att återtaga det förlorade har ännu ide erbjudit fig. Bondeemancipationen lyda des emot de utländska statsmännens förväntan, men Rypsslands financiella ställning är beklagligen ännu mycket otillfredsställande, oaktadt wi i tio år haft fred. Ryssland har för ögonblicket icke det inflytande, fom är nöcwändigt för jemnwigten i Europa. Hwarje förändring, fom på fernare ti ver försiggätt i Europa har warit ojördelaftig för of. Donauprovinsernas förening under furst Kusa är skadlig för wära intressen. Nizzas och Sas voyens annexion, som war en följd af kriget i Jtalien, skapade ett olyckligt prejudikat för nationalitetsprincipen, en princip, hwilken man på ett lika falskt som förnuftsstridigt sätt tillämpade till wår nacktel under Polens sista uppror. Ändtligen hör det dansktyska kriget och dess följder till de händelser, som omedelbart hafwa warit olyckliga för Rypland. Aj vet anförda följer, att Ryssland bör wara walet och hålla fig beredt att möta te allwarliga eventualiteter, som förberedas i Italien. Ryssland behöfwer wisserligen fred, likasom hwarje annan magt i Europa, men önskan att få behålla freden fan dock ide tillåta of att för framtiden tala någonsomhelst territorialförändring i Europa, och serskilt ide i Europas sydostliga stater, ver Rysslands ära och def framtids wigtigaste intres fen stå på spel. (Snfändt.)