Helsingborgs-Posten – 29 september 1865, sida 2

tal med Panline, hwilket gaf kretsdomaren och hans bustru klaven till borgmästarinnans beteende. Hon föll i synbar förwåning öfwer min fräckhet. Kretsdomaren deremot )målog förnöjdt. Efter en stunds förlopp lnackade det på dörren, och ryttmästaren trädde in. Han hare redan warit i ffogen på det af mig betecknade stället för att fnos la efter gamla mynt, men utan att finna något. 3 örbigående nämnde han, att han nu wore till min disposition, ifall jag önskade bese hans samlingar. Nalens volens wåste jag wäl deran. Nyttmästaren bebodde ett litet hus ute i förstaden. En dräng och en piga, dem han gift tillsamman, utgjorde hans hushåll. Han tyocktes wara mycket anspräkslös. Hans viol och hans samlingar woro föremålen för hans werksamhet och förtjusning. Han wisade mig twå rum fullpackade med antigqviteter och rariteter. J skåp oh på bord, confoler och hyllor woro uppställda wid hwarandra urnor, ftens redskap, jemte wapen och rustningar från 16:de och siuttonde århundradena. Träfniderier, tafwelramar, maskstungua husgerådsartiklar, ett ändlöst skrammel låg, stod och hängde öfwerallt, icke utan ordning, men det hela gjorde intrycket af en skräpkammare. Bland allt detta wände och swängde mi of, och ide det minsta föremål undslapp mår gransining. Med hwilken kärlek wisade han mig ide hwarje söremål, wisste att förklara dess wäårde och dertill knyta ful: turhistoriska skildringar, som gäfwo mig ett högt begrepp om mannens beläfen inom sitt fack. Han kände till alla antiqvariska minnesmärken i orten och framför allt i staden. Hwarhelst något föremöl stod att förmärfwa, sötte han införlifwa det med sin fomling, och han mar tröstlös, om det ide lyckades. Det fanns t. ex. en skomakare i staden, som på sin förstugudörr hade ett gammalt konstrikt lås med bes flag. Skomakaren bade intet intresse wid låset, men gjord uppmärksam derpå genom ryttmästarens