Helsingborgs-Posten – 29 september 1865, sida 2

Ett äterscende. Norell, af Otto Roguctte. Öfwersättning.) 1 Kapitlet. (Forts. fr. n:o 77) Att kretsdomaren och Hans frn wisade sig icke oangenämt bedragna i fråga om min werkliga na tur, gjorde på mig ett wälgörande och nästan smickrande intryck. Under wårt trefliga samtal inträdde fru borgmästarinnan i al sin afmätta högtidlighet. Hon war klädd i en snöhwit morgondrägt, och ett par hwita lockar föllo ned öfwer hennes pannaHennes uppträdande jaknade ide wärdighet oc) Hillning, men wäl matronans mildhet och behag. Kretse domaren reste fig wördnadsfullt för att helsa Henne. Jag likaså. Men mig mätte hon med en ftrafe sande blid. Jag har låtit inqwartera kusin Waldemar i ett annat rum med utsigt åt gården, emedan jag önffat anwända rummet utåt gatan till andra ändamål. Kretsdomaren och hans fru betraktade hwarandra med förwåning, men för mig gick ett ljug upp. Det igenslagna fönftv.t i dag morgse tidigt — utan twfwel Hade Hennes patriciska Skråköpningshöghet hört mitt samtal med min sköna granne. Aha, tänkte jag, blåser winden srän det hallet. Stall jag wu nödgas betrafta wedboden i ftället för de blomstronde lindarne od) de ännu mera blomstrande ans sigtena? Samtalet började straxt efter den gamla damens ankomst att blifwa släpande och lifgiltigt. Jag war emellertid ide wid lynne att låta tyrannisera mig och mina wänner. Jag antog en öfwermodig ton och berättade utan omständigheter mitt morgonfam