däntmästarinnan, fom befann fig i samtal med ryttmästaren, wände sigj plötsligt till mig med frågan: Har ni på er det romersta mynt, bwilfet ni, enligt hwad ni berättat of, funnit i dag? Herr ryttmästaren är äfven bewandrad i arkeologien. Jag kunde förewisa mitt fynd. Ryttmästaren hade lnappt faftat en blid på myntet, innan en samlares hela intresfe uttalade jig i hang wåsende. Han detraltade myntet med kärleksfull uppmärksamhet, bris fade det såsom högst wärdefullt och sälljynt, och lät mig noga beskrifwa ftället, der det funnits. Då iag märkte hans begärlighet gjorde jag utig ett nöje af att göra honom en föräring af detsamma. Han såg på mig med ftöra ögon, tryckte näftan rörd min hand och stack hastigt ffatten i fin wästficka, litjom fruktade hun, att jag skulle ångra mig. Jig m ste lofwa honom att redan i morgon taga hans samlingar i dgoufigte. Med sådan ifwer utbredde han sig öfwer de sälllyuta skatterna i hans kabinett, att apothekaren nästan med wäld måste åter trycka altviolen i hans hand, då den andra qwartetten skulle börja. Under det mi lyssnade, fåg jag att damerna ofta hwiskade till hwarandra och sägo på klockan. Jag gjorde min af att äfwen för min del wija mig ins wigd i hemligheten. Men Pauline wisade mig denna gång tillbaka inom mina skranfor od räntmäftarinz nan gaf mig fin sticknål att syssla med, och jag börs Jade till hennes komista förfäran att obarmhertigt fortsätta hennes arbete. Då — man hade nyfs hun nit in på andra satsen i qwartetten — öppnades dörren helt warsamt och in trädde en ung man i jägarkostym. De tre damernas hufwuden wånde sig mot honom, men han gjode endast en stum bhelsning, för att ide störa, och slog fig ner midt emot mig på en stol. Plötsligt fit han ögonen på min, betrattade mig med öfwerraskning och kastade frå gande blickar på damerna, Desja fyntes ide taga