Ett aterseende. Novell af Otto Roanettc. Öfmnersättning.) 1 Kapitlet. (Forts. fr. no 76) Ganska angenäm war min öfwerrasknina, då jag os frun i huset återfann mina t:e damer under inden, Wi kommo emot hwarandra fom gamla efanta och öfwergingo omedelbart till ett förtroligt amtal. Egentligen woro wi icke rätt tillfreds, då nan straxt derpå bjöd tystnad, hwilken naturligtwis trängt måste iakttagas sedan qwartetten börjat. Kretsdomaren fpelade sin viol alldeles icke illa. lltviolen bearbetades af en gammal penjioncradlrytts nästare, under det apothefaren med gnistrande ögon ;öll violoncellen mellan knåna. Örganisten wid domen, en ännu ung talangfull musiter, satt wid dsi mot. Det mar en präftig flygel, oh tonerna af den sköna Haydenska musiken perlade fram ur Honom retande tastader. De fyra musikanterna spelade ned passion, apothefarn war i sjunde himmelen och olaffade fom en fisk i harmoniernas kristallwåg. Samspelet war gansta godt. Det blef icke så lätt för oss fyra åhörare (ty frun huset höll till i tötet) att hålla uppmartsamheten pänd. Uppsluppenheten war emellanät nära att öfwerflygla konsinjutningen. Men wi instämde med if, då efter slutadt stycke apothetaren liksom eleftris serad reste jig och utoröt i en tröm af enthusiastista utgjutelser. Ögonblickligen dök han ner i nothögen för att utse en ny qwartett. Hur många stycken spelar man wanligen under en Alton ? frågade jag sakta Pauline. Hon strattade oc) Hotade att klaga på mig.