Helsingborgs-Posten – 22 september 1865, sida 2

stad att hålla den för en saga! Mig bekymrade ine genting mer. Jag war en förtrollad vrins, fom råfat ut för tre feer, hwilka i fin trädgå.d upp: waktade mig med win och hwetebröd. Hwad angi t mig werlden för resten? Det måste medgifwas, art jag, för att Mara en ung man med rykte om fig att wara i hög grad förlägen och generad i sällskaper, redde mig ganska läckt. Säkerligen hade damerna genom den nedrigt sqwalleraktige kretsdomaren, fom återigen eudaft ge uom min moder kunnat få reda på mina swagheter, redan hört omtalas mitt rykte. Det fattades ingalunda anspeluingar. Men ganska ofta Händer det: att flygga naturer, i ett ögonblick af utmaning, flams ma upp till en oförskräckthet, fom kommer deras förs lägenhet på skam. Och dessutom, huru odh när andan kommer öfwer ungdomen, beror i de flefta fall endast af en tillfällighet. Omstandigheternas magt tastar ofta nog alla konseqwenserna af en mather matisk noggrann ialttagelse öfwer ända. En erfar renhet af cenna art Hade jag för ett halft år fedan tunnat göra på mig sselj, vå jag inskräntt af yttre osjelfständighet, plötsligt trädde fram ur mig fjelf på ett fött, fom .... dock derom en annan gång! Den gången gick jag kanhända i drömmar, nu dere emot war jag waken och lefwande! Det såg ut, som om den qwinliga trion med slit undwet allt, som tunnat gifwa mig en antyds ning om, hos Mwem jag egentligen war gäst. Ått fråga tilltrodde jag mig ide, det syntes mig opassande. J alla händelser war jag i en familj af winkännare. Emma kände alla sorter, berättade, på hwilka sidor af berget de bästa drufworna wäxte, och lofwade mig att få smaka dem, då jag mål hunnit olifwa rast. Plötsligt tastade blondinen en blick ned på gatan oc) fade till mig: Böj er ner! Jag såg på henne med stora ögon. sr Göm er! fortfor hon — det gäller ett stämt.