Helsingborgs-Posten – 22 september 1865, sida 2

nom till mötes med barnen. De kunna komma hwilket ögonblick fom helst. Om de då få höra, att kusinen warit här, och att wi låtit honom slippa undan, emedan ingen af oss war till hands... — Herre du min Gud, der war ett farlhufmud.! Jag mar upptäckt. Då min ställning började blifwa obeqwäm, reste jag mig något, men för mydet. Jag ftötte hatten mot något föremål, han lopp fara att flyga öfwer muren, jag grep efter honom — och hatt och arm blefwo fynliga nere på gatan. -Anues marie gaf upp ett skri och derefter ett slallande gaps fratt: Det mäste wara han! Ni har honom gömd! Rej sådant spektakel! D? Man hörde bullret af en wagn, fom slutligen höll i promenaden. Det är herrniv utbraft pigan, nu får hon sjelf söka reda på kusinen! Hon sprang fin wäg. Jag wisste i sanning ide rätt, om jag borde rekommendera mig eller stadna qwar. Jag stadnade. J detsamma ropade Panline, som spejat utåt gatan:Der kommer kretsdomaren; han styr fina feg Hit. ! Men Emma tydte, att upptåget ännu ide borde wara slut. Jag måste ännu en gång gömma mig, denna gång bakom en bufte. Strart derefter fåg jag från min wrå en ståtlig man ffrida framåt gången. Damerna mottogo honom gladt, ogeneradt; sag häpnade öfwer deras förställningskonst. Men han ropade: 7Holla, holla, will ni wara få goda oc utlemna fufinen! Nu följde en lång scen, man pras tade fram och tillbaka, och mina sångwakterskor låtsade fig weta om ingenting. Andtligen tydte jag det kunde wara nog. Jag trädde fram. Jafå, ter ha mi ynglingen, utbrast kretsdomaren. 7Han har, som jag fer, just kommit i rätta händer! Kaka söker mata! ä Kunde wi då annat än taga of af Honom ? inwände Pauline raftt. Utfatr fom han war ett