Helsingborgs-Posten – 22 september 1865, sida 2

Jag lade mig ner i gräset. I detsamma hörd jag en ftämma nere på gatan, fom ropade: Fröten Paulin lilla, har ni inte jett en menniska gå in i wårt hus? Hur ffulle jag kunnat fe det, swarade blondinen leende (ändtligen hade jag hennes namn!), då er örstugudörr är på andra sidan hörnet? Har man stulit inne hos er? ÅÅej då, men der ligger en tornijfter.i förftus an. tee En tornifter ? Ja, eller en rensel. Jag är med fru borgs mästarinnan och Brigitt uppe på winden, då hörde Årigitt ett sörskräcttigt hoftande dernere och fade: hwad är det! Fru borymästarinnan swarade: min wårfon måste wara hemkommen, men han hostar icke på det wi et. Ga Arnemarie oc) je efter — fwars på jag gär ner i föZst igan, oc) der ligger tornistern, men ingen menniska finns der. Ja, tänker jag, fus sinen från Berlin måste wara tommen, han jom för åtta dagar fen stick de hit fin koffert, och få sprang jag ut för att se efter honom, jag war på gården, i promenaden, öfwerallt, men ingenstädes såg jag till någon tusin. Hmwad är det för en kusin du talar om 2 afbröt Panlin hennes ordström. .AÅck, gör fig bara inte till. Ni frågade sednaft i går, när han stulle fomma. Panlin rodnade, men jag såg upp till henne och tog på min plats under bordet hatten af mig, till tad för ven för mig få smickrande upptädten — som naturligtwis war idel förtal. Paulin började stratta, och äfwen Emma föll i ett gapslratt, ehurn icke öfwer min helsuing i gradperfpektiv, utan åt pigans inkast. Men, denna? fortsatte dernere: Ja, hwar skall jag uu söka den stackars unga mennistan? Herr krets domaren har rest på landet vd) frun Har rest ho.