Helsingborgs-Posten – 19 september 1865, sida 2

Ett äterscende. Novell af Otto Roanette. (OÖfwersättnin) 1 Kapitlet. Det war en äldrig smästad jag hade för mina sötter, då jag nedsteg från det branta berglandet. Wid första anblicken genomfor mig ett ljuft wäl behag, en slön rysning, liksom wäntade mig dernere ett nytt lif. Ungdomen drömmer alltid om lyckliga dagar, och äfwen i mitt bröst lefde en aning om sällbet och lyda. 3 romantiska berättelser hade jag läst mycket om gammaldags städer men ännu aldrig fett någon sådan. Jag Hade i det hela läst mera än fett. Endast min stora nordtyfta föderneftad fände jag. Derifrån hade jag, trots all min längs an till vet södra Tyskland, endast sluppit ut på forta utflykter till nägta platser i norr och öster. Och nu för första gången genomströfwade jag södern och befann mig i Åhentralterna, och det war mig, fom om en fläkt af poesi strömmat mig tillmöte. å angelägen jag war att päskynda mina steg och nå den vetande asylen för mina drömmar — ty här war min resas mål — få qwarhölls jag dock på höjden af en oförflarlig tänsla — det war, iom en ostyldig hand welat hålla mig tillbata ännu en ftund. War det förfmaten of lycka, fom wid tröfleln af min drömda trolltrets sjelf wille njutas fom en njutning för fig? Slicka bara pojfen it! hade min slägting sk:ifwit — mår lnit, wärt win skola göra honom kry, och på wackra ögon är här heller ingen brist, som stola göra honom frisk i hjertat! Jag hade aldrig fett min flägting, endaft hört hos nom omtalas; han hade warit mig temligen lifgiltig, och fådan familjetraditionen stildrade honom