Helsingborgs-Posten – 15 september 1865, sida 2

drig blifwit swiket — — Hur säll war jag icke i tanfen att fe min egen korta sällhetsdröm för dig uppblomstra på en mera waraktig grund — — — — Men hwarför uppehålla mig wid dessa kära och ljufwa minnen, de äro åter störda — ja för alltid örftörda — — — då en hämmande nemesis låt mig återse i min sons ego det porträt af Jasinta lom fordom orsakat mig få förfärdliga qwal, matnade till förnyat lif alla de twifwel och misstankar som fordom marterat mig och wille ej nu låta tysta sig med mindre än tydliga bewis. Jag måste weta ywem fom rädt om detta bord der porträttet blire wet funnet och ändtligen sltulle jag få en klaf till de omständigheter fom föranledt def förfminnande och jag smickrade mig med det hoppet att de upp: l) ningar jag sökte skulle blott blifwa ett vtterligare b wis för min förorättade matas oskuld och med e 8 befria mig från sista flymten af oro i detta hänicende. J 1. rentes annaler fann jag fnart hwad jag föfte och fick till min förtwiflan wisshet om, att den o wannämnda möbeln tillhört min hustrus kusin och att Autonis olyckligtwis war död för fort tid sedan och hans qwarlätenstap förytitrad af hans kreditorer — — Som han här r landet ej efterlemnat nägra slägtingar och ide ens i huset der han bott fanns mer än en gammal tjenar nna, som kände något om hans wanor och lefnadsförhallanden kunde de unders rättelsar jag af henne lyckades erhålla, endast blifwa högst få; men tywärr tillräckliga, att öfwertyga mig det denna Möbel warit ex faworitmödel och troget följt honom i alla slkiften; att han till och med döende petat på bordet och tydligen welat säga något, jom dock ej fom öfwer hans stelnande läppar. Detta war alla de upptysningar, fom blefwo mig möjligt att jamla oh de woro tydliga nog — — Jazinta hade således gifwit Antonio porträttet! Jazinta hade bedragit mig — döende bedragit