föreningen, fom har gjort Jtalienarne till ett folk — de woro det äfven den politiska splittringens århundrade, och de Slesvigare, som äro Danskar och wilja wara det, upphöra ide att wara Danz skar derföre att de statsrättsligt äro skiljda från Damnark. Jcke nog med att de fortfarande äro danskar, de hafwa blifwit det i en djupare och ful lare betydelfe än någonsin förr, ty pröfningens eld har magt att rena hjertat och stålsätta wiljan. Om Slesvigarnes broderliga sinne är detta deras besök i Danmarks huswudstad ett högt talande wittnesbörd, som skall förnimmas och förstås i widsträckta kretsar. Jag hoppas, att de skola föra med sig hem wissheten om att det är ett ärligt och warmt brodershjerta, som här slår dem till mötes. — Så låtom oss då förnya löftet om att i onda fom i goda dagar hålla ihop i trofasthet och färlet, i det wi tömma en bägare för Danmarks wäl. Stämningen bef efter denna stund få animerad, att det endast war med swårighet talarne kunde skaffa fig ljud. En slesvigare talade för .modersmålet och prof. Martin Hammerich för den flesz vigska qwinnan. Slutligen wexlades artigheter emellan bestyrelsen och gästerna. J konsertsalen dansades eller gjordes åtminstone försök i den mi gen. Eu mängd telegrammer anlände från Hams burg, Flensburg, Viborg, Midselfurt etc. J Onsdags morgse reste den största delen af gä sterna. För dem, som stannade qwar, war på aftonen en fest arrangerad i Alhambra.