Helsingborgs-Posten – 5 september 1865, sida 2

tresserad att betrakta det bullrande, brokiga lifwet på denna Paris charmantaste och lifligafte gata. Men jag märkte dock sumt, att han i hwimlet söfte blott ett söremål och detta war em ung Mac fer man, fom ofta sprängde gatan framåt på en el dig fullblodsspringare och altid sände en blick och en artig helsning till betraktaren på altanen — den gamles ansigte ljusnade då, hwarie rynka på Hans panna utplånades, oh den blick, fom följde Yyngliugen, ftrålade af få mycken förnöjelse och färlefsfull tillgifwenhet, att den skulle prydt tid och med den ömmaste mor. Det syntes tydligt, att hwarje ljuft minne från förflutna lyckliga tider såwäl fom hwarje djerf förhoppning för framtiden foncentrerade fig kring denne unge man, denne få warmt älskade fon — od fåg jag ide också alltid den fednare, åter kommen från, fina promenader, hafta till fin far, flå sig ned midt emot honom oh berätta nägon glad tilldragelse eller under loppet af flere timmar lyssna till och utbyta åfigter med fadren. Med ett ord, den innerligaste Harmoni tycktes råda mellan dessa båda. och det lifligaste begär waknade snart hos mig att göra de intilliganta männens bekantskap. J min närwarande ensamhet och i saknad af tillfälle att utbyta tankar med personer, som stodo på sam ma bildningsgrad, fom jag sjelj, Hade jag få mycket mer ra skäl att längta derefter. Jag började beklaga mig för min wärdinna öfwer briften på bekanta och talade om att lemna Paris, fom trots allt fom der fanus skönt od) benndranswärdt föreföll mig ledsamt i mine enslighet. Husegarinnan fom förmodligen fruktade att ens nes charmanta tammare, trots fin fanape och ar moir a glace kulle åter blifwa tom, war outtömlig på goda råd: huruledes man i Paris på Caffser, Nestaurationer och spelktakler förwärfwade bekanta flockwis Zag förkafstude dessn råd ned den för. ukran, att jag sann min bostad och rue Kyali, fu