Ett Pariser minne. (Forts. fr. nr. 60.) — Betänk! — ropade wärdinnan i i full extas. — Ett så stort och charmant rum med balkon, kanape och an armoir a glace. ÅN! Monsieur har en alldeles utomordentlig tur oc jag är förwissad att Monsienr står under den heliga jungfruns serskilta beskydd och att hon ingifwit Monsieur den ytliga idden att bland alla annonser om rum just fästa fia wid denna Det mar ju fart, att jag ide kunde stå emot en få öfwertygande wältalighet, fom måhända skulle nppwäckt min harm, om den förts på ett annat språk än det fransyska och på ett annat ställe än i Paris; men fåwål fpråket, som stället tillwinna o betingadt ursäkt för mycket, fom annorstädes ide: skulle få passera oanmärkt. Min nya wärdinna war emellertid ett charmant fruntimmer, fom alltid hade kreppadt hår och bar derofwanpå en wäl jupad mössa med ljusröda band, och denna hufwudbonads koketta nätthet och ollans derliga hwithet gjorde att man måste skänka sitt dj werseende åt hwad i öfrigt hennes toilette förfyns dade fig med de aldra wanligaste reglor för inygg: Det. Hon mar i öfrigt för mig, i afseende på dfning i spräket, en werklig acqwisition ty hon war ulterst pratsam och uttryckte fig på ett fått, som wittnade om en liten smula uppfostran och mycket skryt dermed. Som ett ringa hewis på hennes meds delsamhet må nämnas, att jag ide en dag bott i huset och besrämdt ej sjelf sagt tre öfwerflödiga ord, lörrän jag kände till punkt och pricka — ide alle nan hennes och hennes mans lefnadshistoria, utan äafwen alla deras, fom bodde huset, för säwidt det bunnat utspanas af denna onttrötligt forslande ti NANA