Helsingborgs-Posten – 1 september 1865, sida 2

Ett Pariser minne. Öwem har icke mången gång wid hemmets härd, hört för å jas underbara historier från fjerran län: der af wänner och bekanta, som haft den lyckan att tröfwa omkrina i werlden, och Hur afundsjult har man ide betraltat den lycklige berättaren, fom fått upplefwa dessa mer oc mindre öfwernaturliga tills hagelser. Redan tidigt wäcktes denna afundsjuka i mitt sinne af en Farbror, som warit sjöman och wanligen fom att tillbringa Julen hos mina föräls drar på landet. Jag och mina syskon samlades då omkring honom od) lemnade honom ingen ro, förran han wid brasans sken, för of uppdukade nägot mins ne från Calcutta, Goda hoppsudden, Australien och Gud met ide allt hwilka länder Han besött — åts minstone är det min nu mognade eftertanke omöjligt att fatta annat än han måtte tagit en del af lina erfaranheter från hafwen i månan eller sjelfwa Jupiter — yat never mind— säger Engelsmannen, fom aldrig) säster fia wid bagateller, och af fullaste hjerta säger jag detsamma om min fars brors historier; ty de woro trots fina öfwerdrifter både roliga och underwisande och altid tufende gåns ger att föredraga framför nutidens resenärers hög tidliga förbehåällsamhet, fom, utem att de göra trär tigt omfring fig, genom fitt öfmerlägsna föratt för allt som ide är -ejon la mode francoise eller von English soshion äfwen genom sin fördehällsamhet öfjwer hwad de sett och erfarit komma folk på den för deras iakttagelseförmäga förolämpande tanten: att den fom tiger har ingenting att fäga. Det har wisserligen ofta nog lyckats för dum heten att dölja fig bakom tystnadens wältalighet; men tiden oc erfarenheten uppdaga mången od ting och en ännu wärre forstare än dessa är