Helsingborgs-Posten – 1 september 1865, sida 2

Arci-we— — —— fett och förnummit, och jag tror att detta war min: sörsta egentligen roliga och njutningsfulla stund, sedan jag började nöjet att resa. Att beqwämt ligga utsträckt på sin soffa oh uns der det man njuter fin Havanna, i de lätta röklwirfs larne återfe de bilder, fom lifligast fäftat uppmärks samheten, bland det myckna ögat slukat, är måhända den förnämsta njutning man fan finna på ad af resor. J ett dylikt läge är tanten få willig att bortse wisa, allt störande och endast uppehålla fig wid det fom gjort behagliga intryd. Så låg jag der, på soffan i min wärdinnas pars four och njöt åter i minnet (od) ite mindre än i werkligheten) det bländande oc hänförande intryck the erystal palace frambragt — begrundade Exhibitions märkwardigheter oh grämde mig att ide fun na återgå till mitt åttonde år, för att få göra min uppfostran under en förnuftig preceptors ledning wid lensigtons museum. Jag läg i all maklighet och uppgjorde planer, huru jag på ett förträffligt och framför allt angenämt fött frulle göra min sons uppfostran (ifall Jag någonsin fick någon) och trös stade mig sålunda öfwer att jag ide kunde göra om min egen od glömde alldeles, hur liten min erfarenhet ännu mar och huru jag sannolikt obetyds ligt kunde bedöma hwad en kommande generation behöfde i bildningswägen — men hwem lan hindra jig att drömma? Jag säg ju der helt tydligt den fas tans pojten med fina stora, undersamma, blå ögon fråga fin kära pappas än om ett än ett annnat oc) stod ide hans mamma och leende åhörde de högst örträffliga ofelbara förklaringar, fom gjordes af mitt wisa jag. Zag tror till od) med att mamma, (den gången) war en engelska, af frappant likhet med denj charmanta Lady, hwars alabasterhy och, reguliera drag, dagen förut kommit mig att glömma alla Erhibititions tonstalster, för att slänka detta naturens mästerstycke min odelade beundran,