Helsingborgs-Posten – 1 september 1865, sida 2

Explosioner synqs höra till ordningen för dagen i hufwudstaden. Återigen en dylik, berättar P. T., eller åtminstone en allwarsam tillstymmelse dertill har i Lördags afton inträffat mid det s. . (aboc ratoriet utom Lilla Bläporten. Twenne pojkar, 14 år gamla, hafwa nemligen, under det de lem nats ensamma uti ett rum, hwarest stodo under are bete några större fyrwerkeripjeser, fattat tag uti en af dessa och handskats få owarligt med denjamma, att den fattat eld. Under pojkarnes försök att släcka denna blefwo de särdeles illa brända och måste genast afföras till lasarettet. Om denna tilldragelse hölls i går polisförhör, derwid för reståndaren för laboratoriet, löjtnanten Lindeberg, upplyste, att olyckan war en följd af pojkarnes egen owarsamhet och klårighet. Twenne artillerifter, wanda wid handterandet af fyrwerkevipjeser, Moro nemligen sysselsatta med att fylla krut i ett par större raketapparater och under vet de i ett ange läget ärende för en fort stund aflägsnat fig, hade pojfarne tagit sig före att fortsätta deras arbete. Löjtnanten Lindeberg befann fig i ett rum imanför, men märkte ingenting förr än olyckan mar ifedd. De begge pojkarne fördes genast ned till den närbelägna sjön, der elden i deras lläder släcktes. En af dem, Carl Fredrik Backström, son till en sadelmakare å Ladugärdslandet, afled efter ett dygns förlopp på sjukhuset. Med ångaren ÅGötha uppkom i Söndags 5 ft. unga, wackra, nyss inridna hästar ifrån Beckaskog tillhöörige H. M. Konungen och under wård af hingstrivaren Larsson; vå de skulle föras i land wid Steppsbron rätade en af hästarne, den bästa säges vet, falla från landgången och drunknade efter en fort stunds fimmande och detta ehuru massor af folt åsågo händelsen. Om den i wårt förra nummer omtalta nitro glycerinexplosionen berättas i D. A.: Då bergsprängareförmännen Carl Wermelin och Joh. Andersson, anställde wid sprängningsarbetena i norra ändan af tunneln wid Peter Myndes backe, woro sysselsatta att fylla och från ett å materialgården uppfördt skjul hemta patroner mednitroglycerin, hade ftubinerna, hwilla i och för antändningen äro fästade wid patronerna, antändts, hmars igenom patronerna exploderade. Så wäl Werme lin fom Andersson hafwa wid förhöret upplyft att, då de woro sysselsatta med det omnämnda arbetet och fedan de burit bort en del färdiggjorda patroner, så att omkring endast 20 ft. funnes qwar, hare de märkt att trutkorn och möjligen äfwen droppar af nitroglycerin, fom af owarsamhet mid laddningen blifwit spilda på golfwet, af deras med klackjern försedda skodon antändts, hwarigenom else den fattade i stubinträdarna, dä Wermelin och Andersson skyndsamt begifwit sig derifrån och warnat öfrige arbetare. Deremot hade en gammal för detta soldat, arbetaren Nils Glants, wid tillfället wisat särdeles mod och själsnärwaro, genom att, under det att trådarne brunno och elden hwarje ögonblick kunde nå patronerna och åstadkomma ers plosion, gripa twenne bleckflaskor, fylda med tilllammans omkring 15 stålpund nitroglycerin, ftående på en unna å golfwet samt bringa dem afe sides, hwarwid han något brändes i håret, men dock lyckndes tomma i säkerhet med flaskorna innan erz plosionen skedde. Skadan blef wil genom Glants modiga sjelfuppoffring, hwarför han lärer från wederbörandes sida röna en wälförtjent nppmuns tran, ej af större omfång; dod förstördes brädsljulet, en del af takteglet på ett närbellget hus hwarjemte en för arbetena uppförd smedja till en del skarades. För denna lyckliga utgång har man egentligen att tacka gubben Glants, utan hwars vådighet en oberäknelig olyda sannolikt inträffat. Wi hoppas derför att den belöning Glants erhåls ler ej måtte blifwa af det flag, fom wanligen brus far förekomma, då fattigt folk utmärter fig för berömliga gerningar. QGRl.mti.