Helsingborgs-Posten – 29 augusti 1865, sida 3

un mwisade han honom sleppet, fom låg utanför Tefronor och wippade för fit ankare. Kommendören kom med haft i en färjmansbåt, och ett qwart derefter låg han wid sidan af den stolta tremaftar nen. Kommen upp på däcket, frågade han folket, när de skulle segla, och fit till swar, att det blif? wit uppsljutet till i morgon tidigt. Derefter frägade han efter den nye styrmannen, och de petade på Carl, fom stod akterut, lutad öfwer relingen och såg ner i wattnet. Han git fakta bort till honom och flog honom bakifrån på sluldran. Garl! Du wille icke säga farwäl till mig, fade han wmwänligt, derföre kommer jag till dig, ehuru mina ben äro äldre än dina. — Carl hade wändt fig om och säg förwirrad på den gamle mannen, fom Höll saft bang hand. Du ffall inte wara rädd, fortta fommendören, du tror wäl att jag kommer för atl göra dig försbråelser för den oro, du stiftat i mitt hus. Nej — det skall wara dig tillgiswet. Men hwarför har du inte talat med mig om det? — Carl, du känner mig inte. — Carl slog ner fina ögon, oaktadt den gamle mannen fåg få mildt på honom. Nu följer du med mig hem, fortfor Han, jag har kommit för att hemta dig. — Du har ju inte sagt farwäl till Annette heller. . Wid detta namn höjde Carl sina allwarliga os gon. Nej, det fan jag icke. utbrast han — jag will säga er farwäl här, och skicka en helsning med till Annette. — Jag tan — icke gå från fteppet. Kommendören såg medlidsamt på Honom: Det tinar till ingenting, att du säger nej, jag har nu engång för alla fått i hufwudet, att du inte skall weta hwarföre, men jag fäger dig — en hel föräns dring har skett derhemma. Kom du bara med, Carl, du skall på min ära inte ångra det, och der Hur du min hand på, att du skall wara här tillbaka i rät: tan tid — det är min egen önftan. Då de lommo til Toldboden och stego i wagnen