Helsingborgs-Posten – 29 augusti 1865, sida 3

Arenenburg den 21:ste Augusti och Hafwa åter wändt till Frankrike utan att beröra Tyskland. På återresan inträffade en ledsam händelse i Nenufchatel. Hästarne för ven wagu, i hwilten prinsessan Mathilra (enligt andra prinsessan Anna Murat) förde till Hotellet, blefwo skygga, wagnen stjelpte, och prinsessan särades i hufwudet, man wet ännu icke till hwad grad. Deras majestäter komma en kort tid att besöka Paris, men redan i slutet af denna wecka begifwa de sig till Biarriz. Förrän kejsaren reser till Pyreneerna, ämnar han underskrifwa grefwe Walewskis utnämning till pre sident i den lagstiftande församlingen. Äfwen prins Napoleon bereder sig till att lemna Paris; han ämnar med gemål och barn begifwa sig till Schweiz, der han stannar till slutet af Oktober. Före sin afresa tror man, att han skall hafwa ett möte med kejsaren. J måndags hölls i London ett möte med befttyrelserna för de många olika kompanier, fom äro intresserade i den transatlantiska telegrafen, i äns damål att diskutera, hwad fom under förhandenz warande omständigheter wore att göra. Under mötet herrfkade det största förtroende till att telegrafkabelns nedläggande ändtligen en gång ffulle lyckas, men då de nödiga förbereveljferna till en ny expedition ffulle medtaga längre tid, beslöt man att först nästa år (Maj eller Juni) göra försök med att uppfiska ändan af den brustna kabeln, hwilket alla ansågo otwifwelaktigt böra lyckas, samt ders efter fullända ledningen. För att försäkra sig mot framtida eventualiteter beslöt man derjemte att fam tidigt utlägga en ny kabel wid sidan af den gamla. Med anledning af flottfesten i Cherbourg ffrifz wer en humorist i LIndep. Belge: Om logiken wore bannlyst från den öfriga delen af werlden, wille jag icke råda den att söka sig en tillflykt i Europa. Der skulle den blifwa utsatt för alltför stora pröfningar. Bland annat wille jag weta, om den stackars landsflyktige icke skulle mista det sunda förnuft fom är hans karakteristiska föännes tecken, wid åsynen af den pantsarkyss, fom Frankrike och England i detta ögonblick gifwa HBwaranz dra. Det fan man falla att älska hwarandra merd wäpnad hand. Man fräter fig i flagordning i afz figt att utbringa ffålar för en god fämja. Hand i hand besöker man fredens tempel, och de håfwor, man nedlägger på altaret, äro refflade kanoner och Armstrongska bomber oh raketer. Man rider hwarandra handen på ett få egendomligt fitt, att vet nästan fer ut, fom om man wisade hwarandra den knutna näfwen. Låt hwem fom fan förftå de trigifft-fredliga demonstrationerna, jag fan vet ide. Jag har en gång känt en liten gosse, fom, då han omfanmade fin fyfter, fade i all sin ifwer: Ac, jag älskar dig så högt, att jag kunde trycka tänderna in i munnen på dig. Frankrikes och Engs lands ömhet synes mig wara af samma art. Gud gifwe, att det aldrig måtte blifwa tal om utslagna tänder. Det är serdeles intressant att iakttaga, huru olika öfwerenskommelsen i Gastein bedömes i de begge motsatta lägren. Under vet de österriliska bladen icke dölja, att den österrikiska politiken lidit ett nederlag genom den med få mycket bråk ändte ligen afslutade öfwerenskommelsen, triumferar deremot den preussiska pressen, och 7MRN. Preuss. Zeit. fer i denna öfwerenskommelse ett tecken till ett fullständigt omslag i Österrikes tyska politik. Det har blifwit ett hastigt slut, menar detta blad, på en politik, fom ansåg det för fin uppgift att hindra Preussens magtutwidgning. Den tyska frå gan närmar fig ett afgörande, fom ffall stöta på starkt motstånd, men hwem driftar wäl att träda upp på allwar, då Preussen och Österrike äro eniz ga? Detta är kanhända sant, men för en lugs nare reflexion synes det dock, fom more denna enighet ännu långtifrån uppnådd, och den befriäms jag ide heller deraf att den ena af parterna tager lejonets andel i bytet, under det den andra har swårt att dölja fin obelätenhet. Den europeiska pressen delar derföre ingalunda de sangwiniska förhoppningar, fom uttalas i MN. Pr. Zeit.7 Den i Salzburg träffade provisorista öfroerenskommelfen, säger sålunda LIndependeoce Belge, har ingar lunda förenklat den sleswigholsteinska frågan utan twertom gjort den ännu mera inwecklad. Times säger: Tystland skall icke erhålla någon ny furste och det tysta förbundet stall icke förwärfwa någon ny stat. Alla pretendentens anspråk på thronföljren i båda hertigdömena har man utan bavms hertighet tastat öfwer bord, och man har förklarat, att här ide fanns någon arfwinge, fom borde fits tas i besittning af fin egendom. Men det grym: maste slaget är dock det odelbaras delning. Allt hwad Tyskland en hel mennisktoålder igenom har påstått och sött att bewisa omstörtas och tillintetgöres. Den oupplösliga enheten är upplöst, ja tillochmed det namn, man gifwit frågan, är ute plånadt, och wi töras nu icke längre tala om Shleswis-Holftein. Sleswig och Holstein äre för framtiden twenne från hwarandra stiljda kur ver. De stä ide blott under hwardera sin administration, de ega ej ens längre samma herrskar: