Helsingborgs-Posten – 25 augusti 1865, sida 3

som häntydde på en öfwerstående kamp. Hon skulle uu börja ett nytt lif, ett dubbelt lif, i hwilket det egna jaget rör fig i bakgrunden bland tyfta ffugg bilder från den förswunna tiden, medan en smintad gengångare spelar i förgrunden bland sprattlande figurer, hwilka den närwarande tiden meddelar fit ljus och fina färger. Edward hade fett Henne på långt afstånd och gid förnöjd till hennes möte med det medwefande, att hen nu hade fasthet nog att blifwa sitt löfte trogen och rädda sin ära; han gladde sig mid tanken på art yttre omitändigheter Hade här beflutat och få attjö ga handlat å hans wägnar. Annette hörde ljuder af hans fteg och höjde fin blid. Att fe Edward detta ögonblick, derpå war hon ide beredd, men dö han wänligt helsade henne godmorgon, då han når made fig heune med en wärma, fom hon ide kunde minnas, få kände hon sig straffad af hans glada tillitsfulla blid, och den tanten slog henne fom er blixt, att hon kunde hafwa hjerta till att bedragden ende, hwillen hon war skyldig uppriktighet. Ed ward mille taga hennes hand, men tog i detsamm jörskräckt ett steg tillbaka; han hade wäntat at: s henne medföra sommarmorgonens frifta lif. IM. nette, utbraft Han, hwar har du warit? — År wen han kände i detta ögonblick samwetsagg wid a synen af Annette i detta tillständ. Men då hor gömde ansigiet i fina händer, då Han hörde Demne: betännelse, nästan qwäfd af tårar, att Hon bedro: ho nom, att hon aldrig älskat honom, att hon älskad hang broder, då stormade de mest motsatta känsle in på honom: twifwel, medlidande och den öfwer tygelsen, att han nu först war stånd att älska hena — en öfwertygelje, fom han aldrig förr kännt i lefwande och fom nu blott förfträdte honom, seda ban sjelf förspillt Hennes tärlek, — och midtidlon allt detta en halit medweten glädje öfwer den åter wunna friheten. (Foris-.)